bidrag, och den nya journalen skall bära titeln La Coalition. Det berättas, att franska regeringen beslutat undandraga 600 i Paris och 800 i andra franska städer boende polska flyktingar det underhåll de forut åtnjutit. Alla öfriga underhåll till dessa flyktingar skola förminskas till hälften. Likaledes har franska regeringen inställt utbetalandet af det bidrag, 100,000 fres stort, som den förut lemnat till det högre polska undervisningsverket på Montparnasse i Paris. Dessutom hålles sträng uppsigt öfver de polska flyktingarnes moraliska och politiska förhållande. Orsaken till dessa åtgärder, hvilka naturligtvis syfta på att förminska de polska emigranternas antal i Frankrike, antages vara deras rastlösa revolutionära sträfvanden, under hvilka de väl ej alltid låta tacksamhetskänslan afhålla sig från att äfven blanda sig in med oroselementerne inom sjelfva Frankrike. Bland de medlemmar af kabinettet i England, hvilka af Times betecknas såsom snart afgående, njuter ingen i högre grad pressens erkännande än lord Stanley. Det tal han i Fredags afton . höll till sina valmän i Lynn gifver Times ny anledning attberömma ministern. Bladet finner, att han, ehuru medlem af en konservativ regering, dock lika gerna skulle kunna ha plats inom en liberal minister. Det har också redan tvenne gånger förut, åren 1855 och 1863, erbjudits honom en dylik plats. Times betraktelser i detta afseende låta emellertid mera som en afskedskompliment; tidningen menar, att politici sådane som lord Derby, Disraeli och lord Stanley icke ängsligt beböfva sasthålla sig vid sina embeten, då de såsom oppositionens ledare alltid skola intaga en plats, som är tillfredsställande för deras äregirighet. Lord Stanley sjelf syntes, efter hans ofvannämnda tal att döma, icke vara fullt säker om att ministören skall falla, om han ock medgaf, att många vore nog sanguiniska att vänta detta. Slutet af talet rörde den vigtigaste af de inre frågorna: Irlands ställning och upphäfvandet af den irländska statskyrkan. Ministern betraktar denna sak med en viss optimism och hoppas mycket af tidens inverkan. Vid alla klagomål från Irland, sade han, måste man skrifva en hel del på räkningen af de öfverdrifter som höra till de varmblodiga celternas språk och framför allt får man ej använda en engelsk måttstock, då man tolkar deras uttalanden. Från Spanien berättas att allvarsam ma oroligheter egt rum i Sevilla. Sedan eista revolutionen hade nemligen derstädes bildat sig ett band af omkr. 500 beväpnade män, hvilket var fullkomligt herre öfver staden. De nya auktoriteterna beslöto att upplösa och afväpna detsamma. Bandet gjorde motstånd och en fruktansvärd strid uppstod, i hvilken dock trupperna behöllo segern. Staden är nu lugn, men striden kostade många döda och sårade. Enligt berättelser från Madrid uppgår den förmögenhet som exdrottningen utfört ur Spanien till 128 millioner realer i guld, hvartill kommer ytterligare 40 millioner i juveler. En representant af londonerfirman Baring skall, enl. Gaulois, för närvarande befiona sig i Madrid, för att underhandla om uppgörande af en af förra regeringen med detta hus kontraherad skuld om 118 millio ner realer, af hvilka 38 millioner äro för jallna d. 25 d:s. Säkerheten för lånet bestod i hypoteksobligationer på nationalgods, och man tror att huset Baring nu skall till rege ringen öfverlemna dessa värdepapper, för att utbytas emot andra säkerhetshandlingar at den nya regeringen. Från Paris har äfven hr Isaak Pereire rest till Madrid. Från Cuba äro underrättelserna osäkra. oroligheter förefionas der ännu, men rörelsen synes företrädesvis vara framkallad af den förra regeringens misshushållning. Denna var så stor att Isabella regelmessigt hvarje år utpressade af ön 33 millioner dollars i skatter och år 1867 ända till 60 millioner dollars. För närvarande förefinnes ett starkt parti, hvilket arbetar för en federativ republik och lofvar plantage-egarne betydliga lättnader i skatter. Äfven finnes der ett annat parti, hvilket begär anslutning till Förenta Staterna. Detta skulle utan tvitvel bli förstärkt ifall olyckligtvis general Dulce skulle nödgas begagna sig af de trupper han medfört till ön. Från Ryssland berättas, som bevis på huru illa skörden derstädes utfallit i rikets vestra hälft, att stora skaror tiggare hemsöka städerna, synnerligast Petersburg. Utom Estland och Finland lemnar isynnerhet guvernementerna Pskow och Kowno sin kontingent till dessa uthungrade horder. Tidningarne börja redan att uppmana till subskription och mena, att då man har tusentals rubler öfriga för främmande dansöser (nyligen kastades till m:lle Dorå, då hon uppträdde i en balett, ett diadem värdt 7,000 rubel silfver), så bör man icke låta sina egna landsmän svälta ihjel.