redan glömt hans närvaro, beställsamt ned ännu en tafla från väggen. Åfven detta bort jagade honom ej. Han syntes hafva bekäm. pat sin förtrytelse, åtminstone var den blick som en sekund mötte hennes ej mera någor vredesljungande. Han närmade sig åter, och betraktade insidan af sin kraftiga men väl formade band; en blodsdroppa syntes på der hvita huden. — Der ser ni, sade han, i det han ut ryckte ett törne, det gamla ordspråket besan nas: Ingen ros utan törnen. Men hvem kunde väl tänka, hans blick gled vid dessa ord öf. ver dockorna på bordet, och ett sarkastisk leende krusade hans läppar, att medan hän derna hafva en så menlös sysselsättning, er förborgad tagg kan sitta bakom läpparne! .. Ni finner det måhända obegripligt, återtog han efter en stunds tystnad, att jag, efter ert sista yttrande, vill förlora flere ord, men de trenne frågorna äro mycket för dyrköpta, för att jag så der skulle uppgifva dem ... Jag vill vara billig; den första har ni redan besvarat, men såsom nummer två skulle jag vilja veta, om ni är slägt med hofrättsrådinnan Falk, och derigenom med familjen Dorn? — Nej! — Nå, hvarföre kommer ni då emot mig med det gamla, osaliga familjehatet, liksom