hem natten mellan sistl. Lördag och Söndag kl. 11, i sanslöst tillstånd lutad mot ett äkdon. (Enligt hvad sedermera inhemtats, skulle han fara till Linköping med ett forlass, men ej framkommit dit, utan måst lemna foran, för vidare fortkomst, till en bonde, ecär Anderssons häst ej förmått draga lasset ända fram). Vid anträffandet förmodades mannen vara drucken, hvarföre de personer, som anträffade honom, lade bouom i hans åkdon och körde detta in på en gård, der de dock lemnade honom utan vidare tillsyn. De hade funnit honom något blodig å ena kindbenet. På morgonen togs Andersson in i ett rum och igenkändes, samt befanns då hafva ett allvarsamt blodsår i hufvudet. Han dog sedermera på Söndagsaftonen, utan att hafva kommit till sans. Obduktionsattesten upplyser att Andersson dött af det i hufvudet erhållna slaget, som spräckt hufvudskålen. Af den härom hållna polisundersökningen tyckes vara konstateradt, att Andersson, som vid anträffandet å gatan bredvid åkdonet befanns hafva tömmarne om vecklade sina ben, somnat och fallit baklänges från vagnen samt sålunda erhållit i hufvudet det slag, som vållat hans död. En afskedad grenadier vid namn Folk, från S:t Johannis socken, arresterades af polisen i Norrköping för några dagar sedan för bettlande och fylleri; men som mannen derefter befanns vara mycket sjuk, affördes han till lasarettet. Han dog derstädes andra dagen, och vid obduktionen befanns hufvudskålen spräckt. Af polisundersökningen härom är utrönt, att mannen fallit ned utför en krogtrappa; men om detta skett i ruset, genom hans eget förvållande, eller om han tillasventyrs, såsom det påstås, blifvit utskufald, har man ännu ej erhållit visshet om. Från Arboga skrifves d. 7 d:s: I går eftermiddag inträffade vid härvarande jernvägsstation den clyckshändelsen, att stationskarlen Hagsten, som var sysselsatt att med häst förflytta tomvagnar på banan, fick sin ena arm öfverkörd på 2:ne ställen af den tomvagn, hästen vid tillfället drog, med den påföljd att olvararmen afbröts och underarmen krossades. Huru olyckan nppstått vet man ännu icke, ty ingen åsåg händelsen. På Hagstens jemmerrop tillekyndade en i närheten varande person, då Hagsten sågs framkrypa under vagnen, ehuru oförmögen att redogöra för förloppet. Man antager att H. försökt hoppa upp på en af de främre bufferterna för att åka, men tagit öfvervigt och fallit ned under Jagnen.