nena sägo en mångd artillerister utdela slag till höger och venster. Vildast var Lexander, som skrek att han skulle slå alla förderfvade, och hvilken gick så långt i raseri att tillochmed hans kamrater funno det lämpligt att hålla honom tillbaka. Sedan han af konst. Hassellund blifvit tagen och fördes derifrån, kom vid Gamleport åter Dahlström och sökte befria honom. Patrullen kom dock i detsamma och Lexander öfverlemnades åt den, under det Dahlström fördes in af Hassellund. Lexander sade sig ha blifvit retad af de civila på heden. Dablström förnekade att ha slagit eller haft något att göra med engelsmannen. Poliskonstapeln Hedberg hade på ett par ställen på heden varit vittne till att de civila blifvit anfallna af artillerister. Han såg äfven då handelsbokh. Tideström blef anfallen. H. gick fram och bad artilleristerna ej slå ihjel karlen. De öfverföllo då honom sjelf och slogo honom tills han föll omkull. Då H. reste sig upp, såg han art. Svensson och tyckte sig äfven se art. Krona, Lexander och Christensson. I. blef ikullslagen tvenne gånger, hvarefter han sprang sig till räddning. Han var vid tillfället civilt klädd. Anton Fredriksson igenkände art. Hansson bland dem som slogo byggm. Persson. Vittnet såg flera artillerister bryta söader serveringsbord på excercisheden för att skalfa sig tillhyggen. De slogo i högen hvem de träffide förklarade vittnet, Skarpskyttevaktmästaren Krans befann sig i sin bostad i exercishuset, då han blef underrättad om att det var slagsmål på heden. Han gick ut, såg huru civila jagades af artillerister, men hans uppmärksamhet drogs åt ett annat båll. Straxt utanför exercishuset voro nemligen fyra eller fem artillerister samlade omkring en ung karl, den de kullslagit och hvilken de nu sparkade och misshandlade. Krans gick fram till dem och förebrådde dem det skamliga i ett sådant beteende, hvarvid de togo till flykten. Vittnet hjelpte upp den misshandlade, som höll sig för bröstet och klagade öfver smärta der, hvaref er han ledde in honom och gaf honom ett glas vatten, ester hvars sortärande han börjat hosta blod. Han äterhemtade sig dock så till vida att han ensam kunde begifva sig derifrån. Målet förekommer åter d. 9 November.