Råttegångsoch Polissaker. Från Landsorten. Äftventyr till lands och sjös. Föorliden Fredags alton passerade nere vid hamnen i Gefle följande af Gefle-P:n berättade tragikomiska äfvontyr: En sjöman, son af det stolta Albion, kom i hög grad beskänkt in uti hr R:s vid hamnen belägna köttbod, utt för sitt fartygs räkving hemta ett parti kött. Efter med bodgossen börjad ordvexling förklarade denne till slut att engelsmannen vore full och ej skulle kunna nedbära köttet i båten. Engelsmannen, retad häraf, hoppar tvärt öfver disken, piskar på pojken rätt artigt, så att bloden strömmade ur mun och näsa, skyndar efter välförrättadt ärende ner till sin båt med köttet och hinner komma ett stycke undan. Men gossens husbonde, som straxt derefter nedkom till boden och underrättades om förloppet, eftersände genast polis och tog en ångslup, för att hinna rymmaren. Dennes båt upphanns snart, togs i släp och bragtes upp ofvanfor tullbryggan. Engelsmannens försök att på vägen kapa linan misslyckades genom applicerande af en ungs-skrapa mot de beställsamma fingrarne. Soende sina försök misslyckade och anande hvad komma skulle, hoppar engelsmannen i ån och simmar öfver till södra varsvet. Der anammades han af några personer och hölls qvar å en flottbrygga, tillg R. hunnit efter. Nu börjades å flottbryggan en väldig tvekamp, hvari R. blef segervinnare. Engelsmannen kraflade sig dock upp igen, aftog ej blott sin våta tröja utan äfven sina inexpressibles, och sålunda ledigare kostymerad inbjöd han sin förföljare till förnyad tvekamp uppe å landet. Under tiden hade en skeppare, som å andra sidan åsott kämpaleken, rott öfver ån för att hjelpa R. Med sin käpp började han nu banka på de mjukaste partierna af engelsmannens tunnklädda lekamen, under det åter 2:ne sjömän af svensk extraktion, som äfven farit öfver att åskåda bataljen, togo engelska kamrateus parti och började i sin ordning antasta skepparen som obehörigt inblandadt sig och dervid vågat förgripa sig på kamratens extremiteter. Till all lycka kom ändtligen polisen, som gjorde hastigt slut på krakelet, grep den vildsinte engelsmannen och rodde honom bunden å fötterna upp till torgbryggan, hvarifrån han transporterades inom lås och bom, der han nu, i saknad af sin biff, plumpudding och sin goda porter, hinner lugna sitt svallande blod och rätta sina oriktiga föreställningar rörande Fuäfrättens princip och dess praktiska användning i Sverige. —— — — —Å.-J. ——— .Xs— — OA ve