staterna och Osterrike. De sydtyskå staterna beherrskades förut af Preussen och Osterrike genom förbundsdagen. Nu äro de sjelfständiga och dessutom i viss mån splittrade genom den vid Sadowa frambragta splittringen mellan Österrike och Preussen, mellan hvilka båda makter någon allians icke är på länge tänkbar. Preussen och Nordtyska förbundet ega gemensamt icke mer än 30 mill. innevånare, under det att Frankrike har, Algeriet inberäknadt, 40 mill., hvadan det således icke har någonting att frukta åt detta håll, isynnerhet som det är en enhetsstat, under det att det Nordtyska förbundet besitter många försvagande elementer just genom bristen på enhet — en omständighet som äfven och mera gäller för Preussen i dess militära förbund med de sydtyska staterna. Genom sin nya militärorganisation och beväpning känner sig Frankrike nog starkt, att kunna gifva inflytande åt sin mening. Dess politik är fredlig och det skall veta att gifva eftertryck deråt. Det har nu genom kartan betecknat, i hvilken riktning dess politik går och inom hvilka gränser, enligt dess uppfattning, freden är möjlig. Preussen har att rätta sig derefter. Med berättigad sjelfförtröstan säger också La France i en uppsats: De i Tyskland timade händelserna voro gynnsamma för vår politik, emedan de medtörde, att det så kraftigt organiserade system, som man år 1815 införde emot oss, oåterkalleligen kullkastades; men det fanns likväl en mörk punkt och måhända ätven en närbelägen fara uti den preussiska maktens plötsliga utvidgning och de eventualiteter, som kunde häraf uppstå. Vår armåorganieation och nya vapens införande hafva i detta hänseende undanröjt regeringens och landets bekymmer. IIvad som nu består, kan icke oroa oss. Vi hafva ingått på det nordtyska förbundet, och detta har ingenting att befara af vår politik. Vi önska ingen utvidgning och hafva uppriktigt afstått från hvarje tanke på eröfring. Om man annorstädes är lika klok och hofsam, om man förstår att låta sig nöja med de stora resultater, som ett gynnsamt öde så snabbt bragt till stånd, kan verldsfreden anses för lång tid betryggad. Någon fara skall endast kunna uppstå, om man återigen skulle, för att befrämja äregiriga planer, våldsamt kasta sig öfver alla de svåra frågor, som den europeiska diplomatien nu i tvenne år gjort sig så mycket besvär med att qväfva. Om det förhölle sig så, skulle Frankrike uppenbarligen vara befriadt från ansvaret för händelserna. Om Frankrike undersöker sin inre och yttre ställning, så finner det, att det har tillräcklig diplomatisk frihet och militärisk kraft, för att kunna efter omständigheterna lägga sitt inflytande eller sitt svärd i vågskålen under alla de förvecklingar, som andra makter kunna framkalla. . Å andra sidan är äfven Österrikes styrka af den största betydelse för fredens upprätthållande. Ty man kan väl taga för gifvet, att om en förveckling skulle bryta lös mellan Frankrike och Preussen, skulle Ryssland icke hålla sig på afstånd från att fullfölja vissa planer mot Turkiet, de der kunde bli af den största våda för Österrikes säkerhet, hvilket för öfrigt lider at nationalitetssplittring, underblåst af Ryssland. Det har också någon tid uppgifvits med en märklig tvärsäkerhet, att fursten af Rumenien skulle ha afslutat ett fördrag med Ryssland, enligt hvilket ryska trupper skulle ha rätt att rycka in i Rumenien och begagna landet såsom operationsbasis mot Österrike, för att hålla denna makt i schack, i händelse ett krig utbröt mellan Frankrike och Preussen. Det har derjemte hetat, att öfverenskommelse äfven träffats om, att de rumeniska trupperna skulle inrycka i Siebenbärgen, för att framkalla ett uppror bland de talrika walacher, som bo i denna österrikiska provins. IIvad dessa rykten än må ha för grund, är det dock visst, att Österrike måste se sig för och anstränga sina krafter, för att kunna möta kommande händelser. Förliden Lördag tor kejsaren af Österrike, som f. n. bor på lustslottet Gödöllö, några mil från Ofen, med iltåg till: den ungerska hufvudstaden, för att mottaga rikskanslern v. Beust, som anländt dit från Wien. Resultatet af detta möte var det betydelsefulla tal, genom hvilket v. Beust inom riksrådets försvarsutskott i Wien vann detta för regeringens förut af allmänna opinionen mycket bekämpade förslag, att Österrikes armå måtte uppbringas till 800,000 man. Vi se i allt detta för ögonblicket fredstecken, och freden skall helt visst vara betryggad, om Preussen håller pragerfreden, kring hvilken den europeiska politiken stadigt vänder sig. Från Frankrike skrifves, att Rossini ligger mycket illa sjuk och att man allvarligt fruktar för hans lif. D. 1 Nov. (Allhelgonadagen, på hvilken i Frankrike äfven de dödas fest siras) skall an stor demonstration ega rum vid Gavajo