Men såsom en tillfällig uppehällsort, kan denna trakt vara lika bra som någon annan. — Tillfällig? Jag ämnar bo här för alltid. — Bästa mrs Saeulthorpe, det är ju alltför orimligt. En dame med era behag och vid er ålder kan aldrig säga hvar hon kommer att bo. Visserligen kan ni tänka — och jag fruktar att ni är bjertlös nog för att göra det — att ingenting skall förmå er att förändra er ställning — att ni skall vara döf för hvarje beundrares röst, vore denna röst aldrig så bönfallande, men — — Jag ber er, mr Ogilvie, yttra ej sådana saker. Jag lyssnar ej på er om ni gör det, läspade enkan, i det hon på samma gång såg ytterst belåten ut. — Ni skall i alla händelser snart komma att afgöra ert öde, fortfor Jim oförskräckt, och förutsatt nu att detta öde skulle stå framför er under skepnaden af en man som älskade London och lifvet der, skulle ni då ej vilja göra en uppoffring för honom? Nej, ni tror det inte. Ah, mrs Sculthorpe, då den rätte mannen kommer, skall ni ej vara starkare än någon af ert kön. Mrs Baybraham såg på med mycket gillande blickar. Kunde hon ha hört konversationen, skulle hon visserligen ej ha beskyllt