PFrim hade knappast kommit in i sin: rum, förrän den lifliga folkmängden skockade sig under hans fönster och med dånande ror begärde, att han skulle åter visa sig. IIar trädde derefter ut på balkongen, svängande i handen en fana, rödt fält med hvitt kors, det standar som han i slagtningen vid Castillejo Afrika burit före sina trupper, och då plötsligt djup tystnad inträdde på hela platsen, riktade han ännu några ord till folket, hvilka han slutade med utropet viva libertad! Under stormande lefverop från folket drog han sig tillbaka, för att i dag icke mera visa sig. Lifvet på gatorna fortfor alltjemt och kl. 2 på natten, då jag genomtrött uppsökte min ensliga sofcell, drogo hopar och musikkårer bullrande genom gatorna. Gaulois för d. 12 d:s skrifver: Öfverallt. mottager man general Prim med ropet: Lefve kejsaren! — Skulle, tillägger bladet, detta vara morgonrodnaden för en ny dynasti? Derjemte berättas, att Prims vänner i Oatalonien föreslagit honom, det han måtte utnämnas till diktator. Revolutionskomitån i Madrid har hos regeringen föreslagit, att de sedan 1835 stiftade religiösa korporationerna och deras privilegier måtte upphäfvas. Generalkaptenen på Cuba, Lersundi, har utfärdat en proklamation, i hvilken han erkänner den provisoriska regeringen i Spanien. (Detta bestrides dock i senare underrättelse). I Cleveland Hall i London hafva de republikanska emigranterna från Europas olika länder i förliden vecka hållit ett nytt möte, för att om möjligt inverka på den provisoriska regeringen i Madrid till förmån för republikanska statsformen. Angående detta möte berättar Daily News följande: Omkring 300 personer voro tillstädes, till största delen fransmän, men äfven en del tyskar och italienare. Förhandlingarne fördes på franska. Medborgaren Bessen, som förde ordet, sade bl. a.: Denna folkets seger skall utöfva ett stort inflytande på hela verlden, ty den skall stärka den revolutionära principen hos alla nationer. Medborgaren Felix Pyat uppläste adressen, hvilken var affattad i ultra-revolutionär anda. Den gick ut på att lägga det spanska folket på hjertat att upprätta en demokratisk republik och icke låta sig öfverlistas af de krönta lhufvuden, af hvilka det var omgifvet. En annan medlem önskade att spaniorerna skulle ombilda sina bestående institutioner och särskilt afskaffa adel och presterskap, omorganisera arm och flotta samt införa ett republikanskt-kommunistiskt system efter det mönster, som Robespierre uppställt under den första franska revolutionen. Adressen antogs utan invänning, men skall troligen komma att utöfva söga inverkan på spaniorerna. Medan vi äro på talet om republikaner, må här meddelas följande om ett besök hos frihetshjelten Garibaldi på Caprera, naturligtvis utan att derför vilja sammanställa honom med en Felix Pyat: Garibaldi låg till sängs; klockan var 8 på morgonen, och han hade oyss förut tagit ett bad. Han var såsom alltid lugn, vänlig och förekommande. Jag lider nu mindre, sade han till sin gäst, men jag blir gammal, hvad är att göra? Jag är ett gammalt skrof, som farit vida omkring. An felas en planka, än en nagel, alltid något. Men den goda viljan afhjelper alla skador. Om mitt land behöfver den sista plankan i detta olycksskrof, bringar jag densamma villigt som osffer. Hans familj, isynnerhet Menottis hustru, vårdar honom på det ömmaste. Menotti sjelf är en duglig landthushållare och arbetar hvarje dag med plog eller hacka på fältet. Man lefver af hvad man sjelf skördar. Årets skörd har slagit ut mycket rikt. Garibaldi har inhöstat 3,100 litrer vin. De herdar, som bo på ön, behandlas af Garibaldi så, som om de vore hans barn. Innevånarne på Caprera föra ett verkligt patriarkaliskt lit. Der finnes lika litet strid, stöld, mord, som polig, gensdarmer och andra dylika. Detta lugn i den förr så orolige Garibaldis omkrets kontrasterar sällsamt mot oron under Italiens yta. Vesuvius hotar neml. med ett nytt utbrott. Under natten mellan d. 8 och 9 Ökt. hörde man ofta upprepade starka knallar, rök bolmade fram och lava rann mot Atrio del Cavallo till. ITyskland skall inom kort utkomma :n bok, hvilken torde kasta ett klart ljus öfver många omständigheter vid kejsardömet Mexicos grundläggning och fall. Det är neml. en dagbok af prins Salm, hvilken såsom bekant örblef kejsar Maximilian trogen ända in i sita stunden. Kejsar Maximilian hade i sitt estamente bestämt till prins Salm, såsom bevis på det förtroende han skänkte honom, ganderätten till hans samtliga i Miramare efintliga papper.