Det var antagligen hr generalkonsulans mening att bibringa mig och alla andra sina landsmän den tanken, att ingen rättvisa existerar i Ryssland för främlingar, ett påstående som jag dock kan bevisa vara en ren osanning. Han yttrade tillochmed att jag kunde vara glad, om jag sluppe ifrån affären utan att få på huden. Då köpmännen i Petersburg grundade sitt påstående, att fartygets resor (ehuruväl frakten afslutats på Kronstadt) ieke voro slutade förrän varorna blifvit tullbehandlade i Petersburg, derpå att tullbara varor icke kunde behandlas i Kronstadt, så hänvände hr Björnstjerna sig till chefen för Petersburgs tullväsen, furst Obelensky, som genast nedsatte en komitå i tulldepartementet, hvilken afgaf ett skriftligt utlåtande, hvari förklarades att intet hinder mötte för att väga och behandla tullbara varor från skeppsbord i Kronstadt och således ej heller något hinder för utbetalande af frakten. Det är klart, att detta icke föll Petersburgs köpmän i smaken och behagade väl ej heller synnerligen hr generalkonsuln sjelf, som i egenskap af stor importör derigenom också sjelf ekulle komma att stå den sannskyldiga risken för alla de små svindlerier, för hvilka isynnerhet en saltlast på vägen mellan Kronstadt och S:t Petersburg är utsatt, och för hvilka fartygsrederierna hittills fått kläda skott. Jag hyser emellertid den förhoppningen att hr generalkonsuln hädanefter skall visa mera omtanka för de nationer, hvilka han representerar. I motsatt fall torde det vara tid för höga vederbörande att inskrida och undersöka, buruvida icke några åtgärder kunna vidtagas för att få certepartikontrakterna respekterade äfven i Ryssland och derigenom få en gammal affärsslentrian afskaffad, som alltför länge hvilat tungt på vår flagga, och hvarigenom många råttmätigt förtjenta summor gått förlorade för våra rederier. Att säga på samma sätt som generalkonsul Storky, nemligen, att om vi icke vilja finna os i de nuvarande förbållandena, så få vi låta bli att komma hit (till Petersburg), är ett räsonnemang utan sundt förnuft, ovärdigt för en embetsman och kränkande för ea stackars enfaldig, obetydlig skeppare. Hr Haagensen kommer derefter till en måhända ännu mera ömtålig fråga, eller den lösen af 15 rubel silfver hvarmed tullpassen för svenska och norska fartyg ditintills varit belagda. Hr H. bevisar nemligen att denna afgift numera är fullkomligt olaglig, enär densamma redan för 7 år sedan upphäfdes som statsinkomst, och att följaktligen de köpmän, till hvilka svenska och norska fartyg under dessa 7 år varit adresserade, på ett mera ogeneradt än honett sätt betraktat ifrågavarande 15 rub. silfver som god pris och helt enkelt stoppat dem i sin egen ficka. Hr H. tillägger dervid ironiskt: Det skulle vara intressant att veta huru många fartyg, som under denna tidrymd varit adresserade till hr generalkonsuln sjelf. Vi äro förvissade om, att vår nye utrikesminister, då förhållandet kommer till hans kunskap, icke skall tveka att, utan afseende på här malplacerade konsiderationer, vidtaga kraftiga mått och steg för upphäfvandet af de öfverklagade, högst betänkliga olägenheterna. Elfsborgs läns brandstodssällskap. Vid senaste bolagsstämman egde direktionsval rum och utsågs dervid till ordförande häradshöfd. G. A. Monten; till ledamöter valdes: major P. Melin, kontraktsprosten A. Essen, löjtn. F. dOrchimont, possession. Albr. Ehrengranat, sabrikör P. A. Åkerlund och notar. J. S. Ljunggren. Litterärt. Svenskt försattare-och boklexikon kommer nu att utarbetas, sedan regeringen, på hemställan af bibliotekarien Klemming anslagit en summa af 500 rdr till aflöning, åt den person, som kan befinnas villig och lämplig att åtaga sig detta uppdrag. I ostoch Inr. Tidn:s följetong skulle som i går börjas meddelandet af lord Byrons berömda The Corsair i svensk öfversättning al Talis Qvalis. Gevärstillverkningen vid Carl Gustafs stads faktori inspekterades, såsom i Tisdagsbladet omnämndes, sistl. Thorsdag af rikdagens revisorer, hvilka förklarade sin belåtenhet med de vid faktoriet gjorda anordningarne. Esk. Alleh, lemnar en redogörelse för revisorernas besök, af hvilken följande uppgifter inhemtas: Omkring 270 arbetare sysselsättas med gevärstillverkning, hvarjemte ett varierande antal qvinnor och barn användas till sör dem lämpliga förrättningar, säsom färgning af gevärsstockar o. m. d. Med denna personal, hvilken numera blisvit tillvand att noggrant iakttaga arbetstimmarna, kompletteras, stockas och sammansättas öfver 100 till slutbesigtning fullsärdiga gevär dagligen eller omkring 7 ä 800 i veckan. Till dessa gevär hafva läsmekanismer erhållits från Amorika och pipor från Westfalen. Med en så betydligt uppdrifven tillverkning, hvilken dock under den tillstundande mörkare årstiden näppeligen kan forcerag till den grad, som för närvarande, är det sannolikt, att det föreskrifna antalet af 20,000 gevär hinna förfärdigas till nyåret. Men jemte detta rätt ansenliga arbete har faktoriet fått sig ålagdt att efter Remingtons konstruktion tillverka 2,000 nya gevär (1,000 sådana gjordes under förlidet år) samt dessutom deltaga i förfärdigandet af pya låsmaskiner till förändring af 7?,000 äldre gevär, hvilket allt skall vara och säkerligen blifver fullbordadt till årets slut. Oaktadt den relativt korta tid, omkring 4 månader, som förflutit, sedan man hunnit igångsätta så många af de från Amerika hemkomna maskinerna, som utrymmet i de under ombyggnad varande maskinsalarne tillåtit, har det till Sept. månads utgång fullfärdigade antalet gevär uppgått till 13,380, hvadan således endast 6,620 stycken återstå att under de qvarvarande 3 månaderna af året förfärdiga: och at de 2,000 nya Remingtonsgevären äro redan omkring 1,900 stockade och sammansatta.