samma skäl falla kläderna först i ögonen och respekteras allena af svaga karakterer. Viljan är själsprincipen, förståndet deremot kroppsprincipen. I det verkliga lifvet motsvarar qvinnau själen, mannen kroppen. Huru förefaller denna filosofiska deduktion våra läsarinnor, hvilka af densamma böra såsom solklart finna, att qvinnorna, hvilka som bekant ha den starkaste vilja och hysa det största förakt för allt ytligt, äro kallade att styra verlden! Hjulet surrar fort, då det kommer i gång. Ännu helt nyss begärde qvinnorna en bättre och sundare undervisning, än den hittills dem meddelade. Männen voro i allmänhet ense med dem derom. Derpå hörde vi fordringar om lika rätt för qvinnan att med mannen deltaga i valen af dem som handhafva det allmännas ärenden. Männen tvekade, ehuru med ej få undantag, hvilka ville bevilja dem denna rätt. Så kommo anspråken på lika rätt med männen i handhafvandet af det allmännas angelägenheter, d. v. s. äfven valbarhet för qvinnan. Männen ryggade. Nu proklameras högt, att qvinnan är af naturen mera berättigad att regera än mannen. Blanches komedi 1846—1946 hägrar framför oss. Huru det kan gå, när qvinnan regerar, visar i öfrigt drottning Isabella i Spanien (i England regera folket och ministrarne, men ej drottningen), hvars regimente också satts i litanian af karlarne och nu synes vara på upphällningen. Bladet Gazette i Madrid bekräftar, att uppror utbrutit i Cadix och Sevilla. För öfrigt äro underrättelserna från Spanien mycket obestämda och sväfvande, ehuru det synes vara temligen visst, att drottning Isabellas tron mer än någonsin sväfvar i fara. Vi meddela emellertid här de ingåogna notiserna: Kabinettet Gonzalez Bravo har afgått och general Jos Concha utnämnts till ministerpresident, utan att han dock lyckats bilda ett kabinett. Han har likväl tillsändt de spanska gesandterna i utlandet en -depescb, i hvilken han förklarade sig vara i stånd att besegra upproret(?). — Hela landet är förklaradt i belägringstillstånd, och för att rensa det från de upproriska, bildar regeringen trenne armådivisioner under generalerna Pezuela, Manuel Concha och Novalichez i Catalonien, Castilien och Andalusien. I denna sistnämnda provins beräknas insurgenternas stridskrafter uppgå till 14,000 man, hvartill ytterligare komma 11 krigsskepp med 5,000 man. — I Sevilla har en provisorisk regering tillsatts, hvilken utnämnt Espartero, som dock är frånvarande, till president. — Hela Gallicien säges vara i uppror. — Drottningen, som var på väg till sin hufvudstad, har måst stanna, emedan färden var förknippad med faror för hennes pergonliga säkerhet och frihet. I det vi återgilva dessa berättelser, vilja vi dock ej gå i god för, att icke mycket i desamma kan vara öfverdrifvet. I Frankrikes hufvudstad har Seineprefekten Haussmann åter tagit ett opopulärt steg, i det han för en summa af 1,400,000 fres försålt den öppna plats, på hvilken Bastiljen fordom reste sig, till enskilda personer, hvilka skola der uppföra hus. Från Österrike skrilves, alt det kejserliga parets förestående resa till Krakau och Lemberg satt hela Galizien i den yttersta rörelse. Polackarne uppbjuda allt, för att göra mottagandet så imponerande och lysande som möjligt, emedan de knyta liknande förhoppningar vid denna kejsarresa, som ungrarne i Juni 1867 vid monarkens vistande i Pesth. Med andra ord: polackarne vänta, att från September 1868 skall datera sig en ny gera ej blott för Galizien, utan för hela Polen. Både i Lemberg och Krakau ha bildats festkomiteer, hvilka förbereda mottagandet. Staden Lemberg har beviljat 25,000 gulden af kommunens medel till dekorationer, äreportar o. 8 v. På det allmännas bekostnad ha flera tusende polska och österrikiska flaggor anskaffats. Hela den polska adeln skallinfinna sig i nationaldrägt. Tidningarne från Amerika berätta, att armenier från Konstantinopel uppehållit sig i New-York, tör att anordna utvandring till Sydstaterna af en koloni om 200 armeniska familjer. De önska finna ett land med religiös frihet, der de kunna slå sig ner, och amerikanska missionärer hafva förordat Sydstaterna såsom hafvande ett klimat likt ländernas vid Medelhafvet. Man antager, ätt, om den första kolonien skulle vinna framgång, flera tusende armenier skola följa densamma. Det berättas, att medlemmarne af den kinesiska ambassad, som besökt Amerika och f. n. är på väg till Europa, äro anhängare af Consutzos lära, hvilken icke uppställer några föremål för dyrkan, utan anser religionen mera afse menniskans pligter emot sin nästa än hennes pligter emot Gudomen, Samma åsigt hysas af de högre klasserna i Kina, hvilka