diskussionen om hela denna fråga såsom förhastad och olämplig. Det är tydligt, att sådana beslut måste väcka uppmärksamhet både i Frankrike och Tyskland såsom de länder, hvilka företrädes vis varit representerade på kongressen. De flesta franska och tyska tidningarne, såväl de officiösa som de sjeltständiga, äro eniga i att fördöma arbetarekongressens antagande at en följd beslut, hvilka endast skola upphetsa arbetarne, utan att gagna deras ställning. Times!, som innehållit flera artiklar i saken, uppträder mot arbetarnes åsigt om kapitalet, hvilket de tyckas betrakta som sin fiende och mot hvilket de uppträda såsom krigförande part. I anledning häraf påpekar Times, hvari de rätta samsundsfsörhållandena i det väsentliga bestå, och förklarar, att man med begreppet frihet måste förstå ett stort system, i hvilket ett visst antal lika berättigade faktorer ömsesidigt inskränka hvarandra. Då en förening ställer sig utom det stora menskliga samfundets ramar och endast fäster afseende vid sig sjelf, i det att den söker förändra allt, sträfvar den endast att förvandla många klassers herravälde till en enda klass despotism. På samma sitt, ehuru i ännu starkare ordalag, fördömer Times kongressmedlemmarnes utfall mot maskinarbetet. Bladet visar dem med rätta, att utan maskiner skulle läsning, skrifning, snabba resor och sådana föreningar som dem mellan arbetarne i Brissel vara alldeles omöjliga. Äfven hvad sjelfva arbetet angår, hafva maskinerna för arbetarne lättat den hårdaste och svåraste delen deraf, och då man talar om det missbruk, som råder i fabrikerna med hänsyn till qvinnors och barns sysselsättning, bör man icke förlora ur sigte, att denna olägenhet lika mycket härrör från arbetarnes som från fabrikantens lust att skaffa sig en inkomst. Påståendet, att arbetarne antengen måste arbeta för andras fördel eller gå under, är enl. Times alldeles riktigt; men bakom dessa ord ligger en allmänt mensklig nödvändighet, från hvilken arbetaren omöjligen kan bli utesluten. En sak — anmärker bladet till sist — bör arbetaren lägga på hjertat; vi vilja alla komma till orda och alla göra vårt inflytande gällande, stat, kyrka och kapitalister. Vi vilja komma dem till mötes på halfva vägen och i förening med dem rådslå om hvad som är af nöden. Ingen kan tillskära verlden efter eget godtycke, för samverkan erfordras framför allt ömsesidig aktning och gemensamma, endrägtiga rådslag. I Spanien synes upproret vara färdigt ill utbrott, och de mest stormfyllda uppgifter ngå samtidigt med tiden för Napoleons något sällsamma möte med drottning Isabella i San Sebastian. Hon har visserligen vexlat regeing, men detta skall ej hjelpa henne. Från Frankrike skrifves, att prins Napoleon dragit sig tillbaka till sitt landtslott Prangins, der han tänker förblifva i afvaktan å vigtiga händelsers inträffande.