Insändt. Osäkerheten på Sandgången!. Mången med Ins. har säkert med ndje iakttagit, buru vederbörande vid flera tiilfällen skyndat att afhjelpa påpekade, ofta obetydliga brister inom staden. Ins. vågar derföre hoppas, att nedanstående äfven skall blifva uppmärksammadt och behjertadt. För dem af sambällets innevånare, som ega den icke afoudsvärda lotten att bo utom den egentliga staden, t. cx. å kareheden, och ofta i kolsvarta mörkret mästo trelva sig ham till sina boningar, är den 4. k. iSanägängen det fruktansvärdaste stället att passera. Ingen kan neml, sedan mörkret inbrutit, gå den lilla biten, utan att riskera att blifva lömskt knifskuren eller på annat sätt öfverfallen. Om pu blott en enda lykta placerades på midten eller vid slutet af vägen, så skulle säkert mången af dessa tigrar i menskligheten, hvars vällust det tyckes vara att vilja skada sina medmenniskor, skygga tillbaka för ljuset och låta vandraren passera oskadad förbi. x ESR