gjort mig orätt och bad mig om förlåtelse för en oförrätt som jag en dag skule komma utt lära känna; — liksom om hon skulle kunnat göra mig eller någon annan orätt! — när ni träffer henne, så helsa henne tusen gånger från mig och säg att jag saklöst kan förlåta henne den oförrätt, som hon menar sig ha tillfogat mig. Och nu, bäste Terence, låt mig bedja er se era egna förhållenden och hela verlden omkring er med mindre mörka och melankoliska blickar än ni nu tyckes göra. Hålla vi ej alla så mycket af er och äro vi ej alla skyldiga er hela vår tacksamhet? Min onkel talar alltid om er i de vackraste ordalag. Han har inlytelserika vänner, i händelse ni skulle behöfva hjelp för att bana väg för era förtjenster. Vi måste alla bringa offer här i veriden; det vet både ni och jag. Nästan ända sedan jag var barn har jag varit beroende af andra; men jag har lärt att finna mig i mitt öde. haler, sällskaper och andra små nöjen som unga fickor deltaga i, och som jag äfven sjelf utan tvifvel skulle ha deltagit i med oblandad glädje, ha varit främmande för mig. Jag har varit inspärrad i ett stort hus i London tillsammans med min tant, hennes hund, hennes katt och hennes gikt, och när jag kommit ut, har det varit för att gå till stora och ledsamma middagssällskaper. Så kom mitt kringflackande lif med den stackars sir Richard. Oukel Denis har gjort mycket för att bilda mig. Han har gjort mig till sin förtrogna, gin sekreterare, sitt affärsbiträde och sin vän, och under allt detta har jag erfarit huru mycket han högaktar er, och jag har sjelf slutat med att hål.a af honom i trots af bans barskhet, Räkna på oss allesammans — på mig,