Rattegangsoch PolissakerPoliskammaren. I början af denna vecka int ädde hos nykterhetsvärdshusidkaren J. Andersson på Klinten en mansperson, hvilken anländt till stället ledande en ko Andamålet med mannens besök var ej detsamma som många andra gästers: ölet frestade honom ej och svagdrickan gjorde honom sjuk, förklarade han. Affärerna framför allt! och så utbjod han kon till salu för den älven i detta foderbristens år billiga summan af tjugofem rdr. Redan detta var ett misstänkt tecken, men dertill kom, att den okändes beteende ingalunda syntes antyda att han hade riktigt rent samvete. Följden blef att karlen anmäldes för polisen, som tog både honem och kon i fö var. Mannen, hvars namn är Anders Andersson, berättade, att han d. 7 d:s på allmänna vägen i närheten af Hanestrom vid Lilla Edet råkat en mansperson, hvilken han ej känner vidare än att han tror honom vara torpare under nämnde egendom. Denne ledde då en ko, hvilken han anmodade Andersson, hvars utseende uppväckte havs förtroende, att öra hit till staden. För detta besvär Åtvensom derföre att A. sorsåldeo djuret skulle han erhalla en belöning af 5 rår. På detta oskyldiga sätt hade Andersson kommit I besittning af kon. Det dröjde någon dag innan man fick reda på egaren af djuret. Men till slut inträdde på det po: lisvaktkontor, som tagit vård om kon, en bonde med sorgbunden blick. Brigham Young skullo ej kunnot se dystrare ut, ifall någon enleverat en at hans favorichustrur, än denne hederlige Aiehäring öfver förlusten af en bland hans ladugårds pryunader — et djur värd: sina 50 rdr. Men trösten var nära, Poligen läker väl ej, liksom tiden, alla sår, men här fanns dock bot för bondens sorg. En konstapel tog honom vid handen och ledd af denne stod ban inom kort ansigte mot ansigte med sin ko, hvilken han ej skådat sedan ban på aftonen d. 7 tillstängde en opjelgrind, som under den heta årstiden tjenat på en gang till dörr och ventileringsapparat lör lauugården, och genom hvilkea han samma afton skickat kreaturen sin asskedsbel-ning. Genom denna samma grind hade tjufven biuut sig in. Åtierseendet var rörande. Målet remitterades till rådusråtten, och sitter den tilltalade, hvars historia ej bar tillråcklig tydbg pregel af sanning, uoder alvaktan på raosakning i celltängelset.