slutsats deraf, att de verkställda regleringaförslagen först lära komma att underställas kgs befhde jemte konsistorium, innan de remitteras till ecklesiastikdepartementet, för att derefter genomgå skärselden hos pastoratsboarne vid kyrkostämmorna. Den oväld och den insigt, som allmänt tillerkännes nämndens ledamöter, borde under vanliga förhållanden lemna rum för det antagandet, att nämndens regleringar skulle stå vid sig i alla instanserna. Tyvårr är det dock mera att boppas än att förmoda, då man tager i betraktande de strider, som här och hvar ständigt kämpas, enligt ertarenhetens lärdomar, vid hvarje fråga som i ett eller annat afseende berör de s. k. presträttigheterna. Svenska nordpolsexpeditionen. Aftonbladet sör i Tisdags meddelar följande utdrag ur ett bref från befälhafvaren å Sofia, kapt. von Otter, dateradt Green Harbour, Spetsbergen, d. 2 Aug. 1868: ul — — — — Hittills bar vår färd varit både angenäm och lycklig, hvilket vi alla hoppas skall sorifara, ehuru vi ännu icke hunnit mer ån nätt och jemt vår resag början. Endast en motgång ba vi haft, nemligen aw från Spetsbergens Syukap icke kunna komma ostligare till Tusenöarne, hvilken önskan strandade mot en tät dris-ismassa. Då vädret var nästan sullt, försökte jag under 5 3 6 timmars tid att komma igenom den tjocka ismassan; men ju djupare Jag kom in i den, desto mer sammanpackad var den, och da tiden derjemto var dyrbar, nödgades jag slutligen ötvergifva försöket. Prot, Nordenskiölds först uppgjorda program följdes derföre, nemligen att först besoka Spetsbergens vestkust, och i enlighet dermed gingo vi till Istjorden. Uppehallet å Bear-Island inskränkte sig till fem dagar. Nordenskiöld hade onskat att först komma i lang på norasidan af ön, men som bård nordlig vind med hög sjö var rådande, ansåg jag det svårt att under sådana förhållanden a eo för alla okänd kust med palandsvind landsätta vetenskapsmännen med den betydliga qvartitet saker, som de skulle ba med sig, hvariore jag i stället ankrade i Sydhamnen. Sedun alla saker der kommit i land, gick jag åter till sjos för att loda. Jag lag ute öfver nutten, men andra dagen måsie Jag återvärdajill följd af bård vestlig vind. Nar jag nu sokte aukarsartnang, gick jag in der jag såg vatten farla ut, och hade ly kan nä: jag landade icke blott att fiona färskt vatten, hvarmed jag fyllde törrådet, utan ock stenkol och drilved. Uuder det löjtnant Palander syllde vatten, gjorde jag nagra ortbestämmelser. Af stenkolen hunno vi e) medtaga mer än 10 säckar. Blandade med andra koj äro de g uska bra, men äro temligen bituminösa och kaka sig på rosterna. Jag hoppas den tur, Nordenskiöld synes ega, oafbrutet skall fortfara. Samma dag vi lågo i nyssnamnda vik och fyllde vatten, bade han med sna hanutlangare begifv.t sig in åt ön för att landvägen komma ull dess nordsida, hvarest vintern mellan 1865 och 1866 en skalsangare hade byggt en stuga, hvari ban uUllbringat heia vintern. Nordensk!öla tankte der slå sig ned några dagar. Elier sju timmars besvarlig vandring fick han se oss ull ankarsen viken, och austrängd som han var, blef han glad att fa komma ombord till oss. Efter hvad vi nu veta, hade han haft mer än fyra timmars våg qvar, ty ön är omkring tre gånger langre än hvad föregående undersokningar gifvit auledurng förmoda. Följande dagen g.eck jag med Sosia till den efterlängtade Norahamnen. Vi uppmätte densamma, hvareiter vi atergogo till Sydbamuen. Endast undamagsvis bar vådret varit sadant, att jag vid Bear-Islands ankarsåttningar kunnat ligga utan ånga uppe, ty hälbotten är ytterst dålig, hvarjemte tidvattnet löper med två mils fart. Hela vägen från T. omsö och hit till Spetsbergen har jag regul.ert lodat, och böra dessa louninger blilva ganeka intressanta. Ingenstädes fanns större djup än 300 famnar, och i narneten af Spetsbergen, d. v. s. på 20 mils afstånd deritrån och fram dit, varierade djupet oupphörligt hån 30 till 180 famnar. Jag har låtit göra en surättning, medelst hvilken lodet inhalas med ängkraft, hvarigenom mycken lättnad vinnes för den fåtaliga besättningen. Såvidt jag kan märka, år belåtenheten allmän ombord. Visst är det ibland en liten kollision emellun å ena sidan sjöolficerns sträfvan att hålla rena däck m. m. samt det på sjön antagna bruket att Söndagen lör besättningen om möjligt skall vara en hvilodeg — och å den andra vetenskapsmännens önskningar att oafbrutet arbeta åt sitt mål; men med ömsecdiga små eftergif.er går allt bra, och ett godt förhållande är rådande. Herrarne Palliser, hvilkas färd till Spetsbergen säkerligen varit omnämnd i svenska tidnirgarne, komma i morgon med sin yacht hit och spisa middag hos oss, hvarefter vi gå till Advent Bay, hvarest vi hoppas träffa markisen af Hastings, som med sin yacht om några dagar går till Norge och med hvilken vi hoppas kunna sända bref hem. Urr Palliser hafva varit så långt nordvart som 800 300, utan att der hafva sett annat än Öppet isfritt vatten, hvilket ju låter godt för oss. Vår afsigt är nu att gå nord hän och besöka Kings-Bay med flere ställen, samt vidare antingen till Gillis-land eller Grönland, beroende af omständigheterna, innan vi i Kobb-Bay aflemna våra hemvåndande reskamrater, och vi sjeliva sedan styra rätt Nord 14 Från norra Wadsbo skrifves till red. d. Id:s: Hösten tyckes på fullt allvar ha inträdt, ehuru en och annan solvarm dag stuckit sig emellan de mulna och kulna dagarne. Säden är i det närmaste med få undantag inböstad, men, bedroflgt att omnämna, äro ladorna knappt haltva af det ringa förråd, som der