då jag kommer hem. Sof nu godt! I morgon få vi vidare talas vid. Med lätta steg ilade han derefter åter ned för trappan. Jag var allena midt i det vidsträckta London. Jag kunde knappt tro det. Tusen tankar genomkorsade min hjerno, och under det jag låg vaken i min obekante väns säng tackode jag Gud för hars nåd att ej ha lemnat mig utan en deltagande menniska i denna omätliga stad. Slut på första delen.