PVIIUUIH vUUI 191DURA MGCtra 11vA MM HLi r) 11L119v och den brist på uppfattning af folkrättens : och frihetens verldshistoriska betydelse och af den engelska nationens pligt att deltaga i värjandet af detta, hvilken vanligen präglar det stora flertalet af representanterna för samfundets näringsidkande klasser. Man ropar på fred, sred, sör att aflärerna skola kunna gå, man offrar gradvis mer och mer, tills man slutligen offrat de stora moraliska samhälls I vilkor, utan hvilka freden ej har någon betydelse, och så går det meteriala affärslifvet sönder, och handel och vandel dö sotdöden midt under en fred, på hvilken ingen tror, derför att de stora tolksamfunden instinktmessigt känna, att denna fred är orättmätigt förvärfvad, att den köpts på bekostnad af sanning och rätt i verlden, och att man derför bör taga sig till vara för densamma. Huru på samma gång löjligt och sorglig är icke den politiska och näringsidkande verldens ängslan för den gengångare, det spöke som den slesvigska frågan ställer fram för hvarje gång verlden vill slå sig till ro och på nytt börja att göra affärer. För pragerlredens femte arzikel kan vår samtid bokstafligen hvarken äta eller sofva i fred och kan icke få en enda affär ostördt utförd. Det är den slesvigska maran, som städse rider kabinetterna i Paris, London, Wien, Florens och Berlin, för att icke tala om vårt eget lilla kabinett, som dragit sig tyst tillbaka i sin vrå. Då tvenne stora verldsmakter, — hvilka bredvid de moraliska förpligtelser, som åligga hvarje folk, att värja folkrätten och egendomssäkerheten, ätven hafva särskilda förpligtelser i detta hänseende, de der dels äro fördragsenligt öfvertagna, dels äro en följd af de ifrågavarande nationernas utomordentliga politiska maktställning och dermed förenade ansvar, — då de svika sitt kall och sin mission, så som England och Frankrike gjort under det sista decenniet, så måste detta naturligtvis framkalla nöd och svårigheter öfver de europeiska folksamfunden. Detta har också skett i ej ringa grad ... Den engelska nationens svärmeri för att spela fredsgudinnan Irenes roll, för att såsom denna kunna frambära Plutus (rikedomen) såsom ett välgödt barn på sina armar, har förfört Britannien till dess fega förräderi; den grekiska Irene ville ej någon ärelös fred, och derför var den Plutus, som låg i hennes sköte, en liten fyllig och frisk rikedomens genius, under det att den Plutus, Victoria nu håller på sina armar fram för hela verlden, är en bedröflig utmärglad unge, en genius för hungersnöd i Europa. Skyttefesten i Wien. Den 1:ste Aug. gafs i skjuthallen en bankett, hvilken skildras såsom mycket lifvad, isynnerhet på grund af de tal, som höllos från talarestolen. Den bekante d:r Julius Freese från Stuttgart utbragte skålen för fäderneslandet och yttrade bl. a. följande om den preussiska depesch, som general Lamarmora uppläste i den italienska kammaren: En mörk skugga har kastats öfver vår fest genom detta offentliggörande, hvars verkan nu genombäfvar bela Tyskland och Europa, genom denna vidriga afklang från året 1866, genom detta aktstycke, som i hela dess mörkaste djup afslöjar det olyckliga årets brott (bravo). Ett af skyttefestens lejon var en norrman Larsen, hvilken gjorde underverk med ett af honom sjelf uppfunnet bakladdningsgevär, i det han vid snabbskjutning sköt 53 skott på 3 minuter, hvarvid han uppnådde 21 träffar och 39 points. Sakunniga ansågo dock geväret vara för kompliceradt och för evagt att begagna i fält; alla äro dock eniga om att beundra dess snabbhet och säkerhet i skjutningen. Kejsaren följde med stort intresse profven på hans bössas utmärkta egenskaper, och norrmannen blef sedan amodad att infinna sig hos den österrikiske krigsministern v. Kuhn. De till Frankrike ingående underrättelserna från Algier äro återigen sorgliga. Nöden fortfar alltjemt derstädes, och man befarar, att hungersnöden skall till vintern framkalla nya fasor bland araberna. eTribune meddelar följande lista öfver de offantliga löner, med hvilka Frankrike doterar sina statsdignitärer: Senatspresidenten Troplong 196.000 fres; kardinalerna Bonald, Mathieu, Donnet, Billiet och Bonnechose hvardera 61,000 fres och sri bostad; marskalk Niel 193,000 fres, fri bostad, hästrationer m. m.; marskalkerna Bargouay d.illiers, Regnand, St. Jean dAngely, Canrobert, Bazaine, hvardera 163,000 fres; marskalk Vaillant 228,000 fres och fri boning; marskalkerna Randon och Forey hvardera 63, 000 fres; sjöministern Rigault de Genonilly 163,000 sfres och fri boning; amiral Charner 63, 000 fres; Rouber 160,000 fres; Baroche och Magne hvardera 130,000 fres; invalidguvernören Lawoestine 92,000 sres; hertig de Persigny, Drouyn de Lhuys, grefve Walevski, marquis Lavalette, hvardera 105,000 fres; erkebiskopen af Paris 181,000 fres; presidenten Roger 65,000 fres; generalprocuratorn Delangle 65,000 fres: presidenten Devienne 60 000 fres. Önas;.