tiska pyramider på hvarandra, för att nå upp till denna bildstods höfter, så är det klart, att vi behöfva hela berg, för att mäta figurens höjd, ty blott det högsta berget på jorden, Dhawalagiri, är en geogr. mil högt. Håraf kan man ungefär bildligen begripa, hvad en mil i höjden vill säga. Men nu återvända vi till vår stång vid Norrtull och tänka 088 en annan dylik upprest vid Ulriksdal. Emellan dessa stänger fastspika vi bräder på ett sädant sätt, att Vi erhålla en brådvägg af en geogr. mils längd, och då vi göra denaa vägg så hög som stängerna, så hafva vi slutligen en vägg af en mils höjd och längd. Är detta en geografisk kubikmil? Nej berars: på långt när icke. Det är blott en geografisk qvadratmil. Vi hafva nu en brädvägg at en mils höjd och längd färdig och upprättstående; men nu vilja vi tänka oss flera sådana brådväggar sammanspikade till en kista, som således på hvarje sida blifver en mil hög och lång. Denna kista upptager samma rymd som en kubikmil. Då vi nu veta, hvad en geografisk kubikmil är, så vilja vi också se till, hvad en sådan kubikmil vill säga, eller enklare, hvad en sådan kan rymma. För detta ändamål vilja vi försöka att fullpacka vår kista med allt som vi hafva tillhands. Ulrikadals slott med dithörande byggnader ligger närmast till hands, och allt detta nedkasta vi såsom ett lekverk i vår kista. Alla byggnader mellan Ulriksdal och Stockholm så göra sällskap och äfven sjelfva hufvudstaden; men då allt detta icke en gång betäcker blott kistans botten, så måste vi söka vidare fyllnadsmaterial, Vi taga alla städer, fästningar, byar, slott och herregärdar i Sverige. Vi gripa till Kopenhamn, London, Paris, Wien och alla hufvudstäder i Europa och nedkasta i vår kista, men då äfven detta icke förslår att blott märkeligen fylla henne, så gripa vi till alla öfriga städer i Europa och allt hvad som är gjordt med menniskohänder i denna verldsdel. Deraf blifver likväl vår kista icke mer än till en fjerdedel full. Vi taga alla skepp på hafvet. Förslår ändock icke! Vi gripa till Egyptens pyramider och Nordamerikas jernvägar och maskinfabriker; vi nedkasta i kistan allt hvad menniskohänder förfärdigat i Asien, Amerikas, Afrika och Australien — och vår kista blir likväl knappast halffylld! Nu vilja vi litet skaka om kistan, så att innehållet bättre packar sig och ligger jemnt; och då vi nu en gång föresatt 085 att packa kistan full, så vilja vi försöka om det icke låter sig göra att packa henne full med menniskor. Då vi för hvarje menniska behöfva en bredd af 2 fot, så inlägga vi i kistan, som är 24,000 fot i hvarje riktning, en rad af 12,000 menniskor; och då vi antaga att hvarje menniska öfverhusvud upptager en langd i kistan af 6 fot, så kunna vi inlägga 4,000 sådana rader bredvid hvarandra. Men nu vet hvar och en, att 4,000 gånger 12,000 gör 48,000,000, och då Amerika icke just har många flera än 48 millioner invånare, så har hela den amerikanska befolkningen rum i understa hvarfvet. Nu betäcka vi detta hvarf med något mjukt materiel till en fots höjd och placera derpå Australiens 2 millioner bebyggare, men hafva tillika plats för 46 millioner af Asiens. Betäcka vi nu också detta hvarf med mjukt materiel till en fots böjd, så behöfvas 10 sådana hvarf af 48 millioner menniskor för att inlägga Asiens 454 millioner invånare. För Afrika, som har 180 millioner menniskor, behöfva vi knappast tre sådana hvarf, och Europas 252 millioner, för hvilka verlden eljest är för liten, kunna inpackas i sex hvarsInalles hafva vi således i vår kista blott 20 hvars menniskor, och om, vi för hvarje hvarf med packning rakna 3 fot, så upptaga jordens alla invånare blott en höjd af 60 fot i vår kista, så att vi behöfva 200 gånger flere menniskor, än som finnas i hela verlden, för att blott fylla kistan till hälften. Hvad blifver oss nu öfrigt? Ville vi också inpacka i kistan hela djurverlden, både fyrfotadjur, foglar, fiskar, Ormar, allt, som kryper och flyger, så blefve bon ändå icke full om vi ej taga vår tillflygi till klippor: och berg. Och allt detta är blott en geografisk kobikmil? Visserligen måste man då erhålla respekt för en sådan! Men är det då också verkligen sannt, rigtigt och möjligt, att en enda geografisk kubikmil är så stor ? Skulle man verkligen icke kunna fylla en kista af en kubikmils storlek? Hvad, hafva vi icke maskiner, som kunna göra allt i verlded? Skulle vi icke kunna åstadkomma en sådan, som kunde fylla denna uppgift? Nå väl, vi skola straxt försöka! Vi bygga ett tegelslageri och använda ott sådant maskineri till teglete förfärdigande, att i hvarje sekund en tegelsten blir färdig, som är 1 fot på hvarje sida, d. v. 8 en tärningformig tegelsten af I kubikfots storlek. Maskinen inrättas vidare så, att den kan arbeta dag och natt, samt att den tillika nedlägger den färdiga tegelstenen i kistan. Det skulle väl då vara kuriost, om man icke suart kunde få kistan full! En Nå val, maskinen är färdig och arbetar redan! I hvarje sekund — och den är en obetydlighet — lemnar maskinen en tegelsten och nedlägger den ordentligt i kistan. Det går bastigt, att vårt öga knappast kan följa med, derföre vilja vi vänta, tills arbetet är helt och hållet fullbordadt, ty det bör väl snart vara gjordt?! Det kan man lätt deråäkna. I hvarje sekund blifver en tegelsten färdig och inlagd i kistan, således 60 i minuten och 60 gånger 60 eller 3,600 i timmen, och följaktligen 86,400 på dagen, hvilket på ett år är 365 gånger 86,400 eller 31,536,000 tegelstenar. E Vi vilja ou se, huru många sådana tegelstenar rymmas u:i vår kista. Vi lägga dem ordentligt i rader. Hvarje rad är en geografisk mil lång eller 24,000 svenska fot, soljakiligen gå 24, 000 stenar i raden, men då på kistans botten är rum för 24,000 sådana rader, så måste vi bafrva 24,000 stenar till bottens betäckande, och detta utgör netto 576,000,000 stenar. Då nu vår maskin lemnar bloit 31,536,000 årligen, så är det lätt att uträkna, att den, då den arbetar natt och dag behöfver 18 år för att blott fylla kistans botten. Men nu är också vår kista en mil eller 24,000 fot hög, d. v. s. den erfordrar, för att fyllas ända upp, 24,000 sådana hvarf, som det, hvilket betäcker bottnen, och man kan genom en liten räkning öfvertyga sig, att vår maskin icke blifver så hastigt färdig med sitt arhete som vi velat tro Den hahöfvar dam och