Moderna vinglare. En äfventyrare, som, iklädd studentmössa, kallade sig John Fredrikasson och, allt efter omständigheterna, på olika sätt uppgaf sin härkomst samt lärer haft ett särdeles angenämt och insinuant sätt att vara, har uppehållit sig i Linköping omkring åtta dagar och derunder lyckats att göra för honom sjelf ganska goda affärer, i det han, genom att på ett särdeles fiffigt sätt lura åtskilliga personer, förskaffat sig nya kläder. linne, vivre m. m. Då han emellertid märkte att vederbörande började draga öronen åt sig, fann han sig töranlåten att utan vidare afskedsceremonier draga sina färde, qvarlemnande i sitt logis, hvars nyckel han för säkerhets skull medtog, den af honom begagnade studentmössan samt några gamla klädesplagg utan värde. — Händelsen, i och tör sig föga vigtig, torde dock förtjena att blifva allmännare bekant, då det väl är troligt, att bedragaren snart dyker upp på någon annan plats för att försöka sin iycka i samma väg, som här ofvan omtalats och önskligt vore att han snart erhölle allvarsam näpst för sitt bedrägliga uppträdande. 1 Karlsh. P:n omtalas nedanstående om en äfven i våra trakter känd bedragare: En person vid namn Carl Hansen, gemenligen Norsko Hansen kallad, hitkom från Köpenhamn vid pingsttiden i år och etablerade sig som bagaremästare. Hela hans inventarium bestod i en adertonårig danska, med ett fördelaktigt yttre, hvilken han presenterade som sin nygifta hustru från Danmark, med hvilken han hade ett ganska respektabelt arf att inom viss uppgifven kort tid utbekomma. I besittning af ett godt sätt att vara och god affärsvana förskaffade han sig snart kredit hos de fleste hrr köpmän här på platsen. Derefter började han sin verksamhet; och alla deprisade, och detta med rätta, det stora och vackra bröd den nye bagaren hade. Omsättningen skedde i stor skala tills han för kort tid sedan igenkändes vara en kringstrykande bedragare, som forlidet år undergått bestraffning i Norge för begånget bedrigeri, och derefter begifvit Big till Charlottenbergs jernvägsstation, hvarest han köpt ett bus, hvi ket han betalt med anvisning på sin s k. hustrus arf. Derifrån hade han begifvit sig efter utförandet af åtskilliga bedrägliga handlingar till Hallsbergs jernvägsstation, der affårerna i samma väg fortsattes. Mannen ifråga är af kort och undersättsig växt, rundt, skägglöst och fylligt ansigte, blondt, yfvigt, tillbakastruket bår, temligen fördelaktigt yttre, och kan knappast komma i beröring med någon utan att bedraga. Han har vistats i Göteborg, Stockholm, Köpenbamn och Norge under de senare 6 å 8 åren jemte på åtskilliga andra platser i Sverige, men öfverallt, der han baft sin tillvaro, finnas åtskilliga minnesmärken efter honom i bedrägligt bänseende. Vid afresan härifrån narrade han en stackars bonde i Hunnemåla at Urshults socken i Småland att skjutsa sig ett par mil på andra sidan Wexiö, utan att denne derför erhöll annan godtgörelse än en anvisning på fingerad person härstädes. Eldsvådor. Nybygget Gubbero, beläget straxt intill Töreboda jernvägsstation och tillhörigt förste landtmätaren i länet hr Rosen, hotades d. 24 Juli att förstöras genom eldsvåda. Faran upptäcktes dock i god tid och blef afvärjd, sedan elden förorsakat ett hål uti spåntaket bredvid skorstenen. Eldsvåda utbröt, af ännu okänd anledning, natten till d. 24 Juli å furirsbostället Flat I Lena socken i Upland, dervid alla till stället hörande uthus, bestående af lada, stall, sähus, matbod och källaröfverbyggnad blefvo lågornas rof, men boningshuset räddades. Natten till d. 22 Juli väcktes landtbrukaren Per Oleson i Röstånga mölla, belägen vid allmänna landsvägen åt Ask, något söder om Röstånga kyrkoby i Skåne, af en okänd röst utanför fönstret med tillsägelse att skynda sig upp, för att ej blifva innebränd, hvarefter personen såsom det tycktes sprang öfver landsvägen inåt skogen. Då Per Olsson härvid skyndat sig upp, stod södra ladugårdslängan i full låga, och inom en qvarts timma hade alla husen fattat eld, så att ingen räddning af minsta lösörebo var möjlig. Husets folk lyckades komma ut, men i halfblottadt tillstånd, samt förlorade sålunda allt hvad de egde. Äfven tjenarne förlorade sina tillhörig: heter och en dräng blef bränd i ansigtet och på händerna. En mängd husdjur bletvo innebrända. Eldsvådan var utan allt tvifvel anlagd, och stark misstanka faller på några kringstrykande taskspelare, hvilka aftonen förut med pock och hot velat tilltvinga sig mat, men blefvo kraftigt atvisade. Det är således en ny varning till folket att vara på sin vakt mot personer, som nästan dagligen kringstryka på landsvägarne och ofta se misstänkta ut, samt ej sällan torde vara farliga för allmänna säkerheten. WWWWA lul — Bref från Gustassberg. F,EFU. om ä E