om en ny förbättrad upplaga af grefve Tauffkirchens bekanta sändning till Wien i April 1867, då den Luxemburgska förvecklingen befann sig på sin höjdpunkt. Som bakant, erbjöd Preussen då en garanti för de österrikiska landområdena och ett slags utvidgad förbundsförfattning för båda staterna. Anbudets praktiska mål var då att draga Österrike från alliansen med Frankrike. Efter hvad man senare erfor af den österrikiska röda boken, tillbakavisade Beust i en mycket energisk note det preussiska förslaget såsom otillfredsställande, hvarefter underhandlingarne mellan Wien och Berlin blefvo afbrutna. Den politiska ställningen är visserligen för ögonblicket icke så kritisk och hotande, som i April 1867, men möjhgheten af en förveckling mellan Frankrike och Preussen förefinnes likväl, och det är tydligt, att grefve Bismarck redan skulle vunnit stora ting, om han lyckats att under en sådan eventualitet tillförsäkra sig Österrikes neutralitet. Det är dock föga troligt, isynnerhet efter Lamarmoras upplysningar om Preussens hysta planer mot Österrike. Frankrikes nya lån skall enl. Times först i Oktober komma att upptagas. Från Ryssland meddelas, att efter kejsar Alexanders hemkomst i slutet af Augusti månad skola stora parader och fältmanövrer hållas med 80,000 man, hvilka ligga i läger vid Krasnoi Selo. Bland de främmande gäster, som väntas till dessa manövrer, nämnas konungen af Danmark, prins Friedrich Carl af Preussen och storhertigen af Hessen-Darmstadt. En mängd rykten äro i gång om stundande nya upprorsförsök i Turkiet. En strid har stått mellan turkarne och några i Bulgarien inträngda insurgentband. Turkarne voro de segrande. Dessa band hade kommit från Donaufurstendömena. De radikala i Förenta Staterna hafva vidtagit en ny åtgärd, för att göra sig försäkrade om segren vid presidentvalet. Senanaten har nemligen antagit ett lagförslag, som utesluter alla de stora upprorsstaterna från delaktighet i valet, med undantag af dem som i rekonstruktionslagen fått tillträde till kongresgen. Det är visserligen endast fyra stater, som på detta sätt bli beröfvade sin valrätt, men möjligen kunde just dessa ha afgisvit utslaget, eftersom demokrater och radikala tyckas vara ungefär likå starka i Nordstaterna