flaggan kring jorden, och på hvilka ett d ugtigt slägte af skeppsbefälhafvare och sjömän utbildats. De stora handelsaffaårerna hindrade icke J. A, Kantzow att egna sig åt saderneslandets tjenst på den politiska banan. Vid de märkliga riksdagarne från 1828 till 1841 tillhörde han det i början icke särdeles liberala partiet på Riddarhuset och erhöll bevis på sitt stånds föriroende genom att blifva insatt i flera utskott. Till realisationens genomdrifvande har han icke litet medverkat och, om vi ej misstaga 088, satt han vid 1840—41 ärens riksdag i det konstitutionsutskott, som hade grefve C. H. Anckarsvärd till ordförande och J. G. Richert till sekreterare — det utskott, från hvilket framgick det första förslag till sjelfskrifvenhetens upphörande, som ständerna lagt att hvila till grundlagsenlig behandling vid påföljande riksdag; (förslaget, år 1841 principielt antaget af adeln, förkastades af densamma sedan konung Oscar kommit på tronen). De stora amerikanska och engelska kriserna i medlet af 1840-talet, med deraf följande dyningar, bräckte det Kantzowska huset i dess grundvalar och det dukade under. Frih. Kantzow drog sig efter denna olycka undan till landet. Han blef genom ett arf satt i tfllfalla att köpa egendomen Ericslund i Södermanland och skötte den på ett utmärkt sätt. För ett par år sedan sålde han den och flyttade till sitt sista hem, der han vid 78 års ålder med icke litet af sin gamla kraft byggde det vackra ställe, der han nu aflidit, efter en långvarig sjukdom. Som busoch familjfader var Kantzow ett mönster af godhet, kärleksfullhot och omsorg, och han sörjes djupt af sin åldriga maka (född Morsing) samt flera barn, barnabarn och barnabarnsbarn. Boda aktiebolag. I Dgl.-Alleh. läses: Sedan borrningsarbetena vid Osmundsberget lemnat tillfälle till iakttagelser, som efter sakkunniges omdöme styrkt förhoppningarna om bergoljas anträffande derstädes, har fråga uppstått att äfven på andra ställen inom de sedan längre tid kända siluriska formationerna i Dalarne bearbeta befintliga oljefyndigheter. En sådan har sedan länge varit känd vid Boda kapell, och i nästlidne Juni månad utfärdades af K. M:t, på ansökan af brukspatron Caspersson, häradshöfding Dufva, kamrer v. Heidenstam, löjtnant v. Horn, kapten Lundborg och disponenten för Reijmyra glasbruk v. Post, en bolagsordning för Boda aktiebolag, bildadt i ändamål att bearbeta oljefyndigheter på Boda och Silfverbergs byars mark, belägen omkring en half mil söder om Osmundsberget. Den mark, inom hvilken bolaget skall företaga sina borrningsarbeten, har betydlig utsträckning, och rättigheten till dess begagnande för det åsyftade ändamålet innehafves, enligt med jordegarne upprättade kontrakter, af enskild person, som till bolaget öfverlåter sin rätt emot andel i bolaget. Det nu bildade bolaget är ett aktiebolag, utan förbindelse för aktieegarne att tillskjuta mera än aktiernas belopp, Dessa till antalet 1,000, äro ställda på 200 rdr hvardera, hvaraf 15 procent betalas genast och återstoden i mån af arbetets fortskridande, dock så att ej mer än 30 procent få på en gång infordras. Tvenne musikaliska storheter. Carlotta Patti och fru Neruda-Norman ha nyligen samverkat vid en konsert i Baden-Baden, och då den förstnämnda ganska snart kommer hit för att låta höra sig, meddela vi ur det s. k. Badeblatt i Baden-Baden följande omdömen om ähenne och äfven om fru Norman: Det kunde lätt förutses, att direktionens sjerde konsert, som egde rum d. 11 Juli i de nya salongerun, skulle få att fröjda sig åt ett större deltagande än vanligt från publikens sida. Men ett så enormt tillströmmande hade man dock knappt ansett för möjligt. Oaktadt hvarje plats var upptagen, kommo dock alltjemt nya musikentusiaster, som spridde sig i de angränsande salarne eller stodo i korridorerna, tills slutligen sjelfva estraden var garnerad af damer ur den högsta societen. Hvad två namn dock förmå verka! Ty det är dock otvifvelaktigt, att det framför allt var den oemotståndliga makten af namnen Carlotta Patti och Norman-Neruda, som hitfört och fängslade denna publik från verldens alla kanter. — — — — — — — Att säga om Carlotta Patti något som ej hundra gånger förut varit sagdt, vore omöjligt. Hvem känner icke den fabelaktiga höjden och renheten i hennes stämma, den otroliga lättbeten i hennes tonansats, den nästan förbländande snabbheten i hennes koloratur, virtuositeten i hennes drillar, hennes staccatos? Allt detta har man i Europa appläderat oräkneliga gånger — men på nytt öfverraskar och såängslar det dock alltid publiken. Att fröken Patti behandlar sin stämma mer som ett underbart instrument än som ett själsorgan torde det oaktadt ingen kunoa förneka. I detta hänseende står hon efter sin syster Adelina, som eger samma skola, men mera ljulhet i organet och mera själ. Men trots detta blir dock Carlotta ett fenomen, som man måste ha hört och som man alltid skall beundra. Hon sjöng en af Theodor Ritter för henne komponerad vals (La Gioja), hvilken kompositören sjelf ackompagnerade, vidare Benedicts Carneval de Venise och en duett ur Kärleksdrycken med baritonisten Verger från italienska operan i Paris. Publikens hänförelse var ofantlig — att Carlotta flerfaldiga gånger framropades förstås af sig sjelf. Såsom artist har dock fru Norman-Neruda intresserat oss vida mer. Vi voro högst nyfikna att få höra henne, men bon öfverträffade sannerligen mycket våra förväntningar. Säsom violinvirtuos är hon ensam i sitt slag, ingen af hennes kolleger har upphunnit henne. Hon är mer än virtuos, hon är fulländad artist, en spirituell sjelfständ:gt skapande individualitet. hvilken besegrar alla teknikens svärigheter, dem hon tager till medel, aldrig till mål. Hon var ett underbarn och gjorde uppscende såsom sädant, men hur sällan hålla dessa underbarn hvad de losva! Fru Norman-Neruda har gjort det, hon har