Rättegångsoch Polissaker. Rådhusrätten. I går företogs förnyad ransakning med för försalskningsbrott häktade förre kaptenen A. Wijkander. Hettan i det åt solsidan liggande sessionsrummet var olidlig, men icke dessmindre var den för åhörarne afskrankade delen af rummet nästan proppfull af nyfikna. Wijkanders utseende hade under den tid som förflutit efter den förra ransakningen blifvit i betydlig mån förändradt. Skägget hade vuxit ut och hans yttre förekom icke mera så vårdadt; måhända berodde dock detta intryck derpå, att han erhållit den omisskänneliga fängelsebyn, något som dock ej är att undra på, då han i den hetta, som nu rådt, lefvat inom ett alltid mer eller mindre osundt cellfängelse. Ransakningen i går måste egentligen af en hvar, som åhörde densamma, anses som ett öfverflödsverk, äfven om lagen förklarar förfarandet nödvändigt. Den gick nemligen blott ut på att erfara om de personer, hvilkas namn Wijkander erkännt sig ha förfalskat, icke i strid med detta erkännande ville påstå sig ha skrifvit samma nampv. Att någon sådan vederläggning af den olycklige brottslingens ord icke förekom, är naturligt. De närvarande personerna, v. häradsh. K. Ekström, braksegaren Alex. Enander och bruksegaren A. Stockenström, förklarade att deras namn a de förevisade handlingarne blifvit förfalskade. Likaledes förklarade flera personer skriftligen, att de icke vidkändes sina namnteckningar å de förfalskade handlingarne. Från Stockholm. Stölder i parti. Skradderiarbetaren Anders Aron Forssberg greps för några dagar sedan på bar gerning, då han genom begagnande af en falsk nyckel bröt sig in i ett rum i huset n:r 19 vid Fredsgatan. Han upptäcktes derigenom att en person händelsevis befann sig i ett i närheten beläget kontor, hvarifrån han såg, huru Forssberg först bultade på dörren och sedan öppnade den och gick in. Efter en stund kom F. ut, och den uppmärksamme spejaren sökte då att gripa honom, men blef dervid biten i den ena tummen. Forssberg tog till flykten, men greps snart på gatan. Vid anställd visitation innebade han ett silfverur, sannolikt stulet i nämnda lokal. Forssberg, som misstänktes för flera under året begångna, men ej upptäckta stölder, togs i förhör och vidgick småningom ej mindre än trettio olika stölder; värdet af det stulaa kan antagas uppgå till omkring 800 rdr. Vid häktandet anträffades hos honom flera falska nycklar, likaså i hang bostad. Forssberg, som stulit en mängd klädespersedlar, har alltid sprättat sönder och ändrat om dem, så att det varit omöjligt att sedan igenkänna dem hos pantlånare eller andra, till hvilka han afyttrat dem. Målet är remitteradt till rådstufvurätten. Särskildt hade fem medlemmar af brukspersonalen på Degerfors, hvilkas namn W. förfalskat genom att teckna dem såsom vittnen under de falska lånehandlingarne, insändt sina i rädhusätten i Kristinehamn bestyrkta förklaringar att de icke vidkändes sina namnteckningar eller visste på hvad sätt dessa ditkommit. Som emellertid några af de personer, hvilkas namn förfalskats, icke blifvit med kallelse anträffade, bvadan de denna gång icke kommo i tillfälle att ytterligare bekräfta det de icke ville medgifva riktigheteu af deras erkändt falska namnteckningar, fordrade riksbankens ombud att målet ytterligare måtte uppskjutas på det att äfven dessa personer skulle kunna inkallas. Allm. åklagaren, som dock ansåg ytterligare uppskof onödigt, yrkade att W. skulle förklaras skyldig efter på detta fall tillämpliga paragrafer uf strafflagen samt att då W. erkänt sig ha begått förfalskningsbrott äfven på andra ställen, måtte målet för slutlig dom remitteras vidare. Efter hållen öfverläggning beslöts att målet skulle för inkallande af öfriga personer, hvilkas namn blifvit förfalskade, uppskjutas till den 13 uastk. Augusti.