Senare Post. Preussarnes öfvermodiga hållning synes ådraga dem ovänner öfverallt. Från Ryssland få de tillrättavisningar, Österrikes, Frankrikes och de skandinaviska folkens stämving är känd nog, nu få de äfven från Italien höra vredens ord. De ärekränkande beskyllningar, som Preussen år 1866 riktade mot den italienska regeringen och det italienska öfverbefälet, då Österrike afträdt Venetien, ha neml. nu gått öfver i en af den preussiska generalstaben utgifven berättelse om nämnda års fälttåg. Det är förnämligast general Lamarmora, som träffas af dessa beskyllningar, och det är bekant, att han flera gånger tagit till orda emot dem. Då de det oaktadt upprepades i nämnda skrift, beslöt han att framkalla en diskussion om fälttåget år 1866 inom den italienska dep.-kammaren, och förhandlingen skulle inledts genem en interpellation, som var anmäld till d. 15. Interpellationen har dock måst uppskjutas, men saken har väckt stort uppseende och gifvit anledning till många uttalanden inom den italienska pressen. Opinione innehåller en artikel, som i det väsentliga lyder sålunda: Flera af de påståenden, som innehållas i den preussiska generalstabens skrift, äro historiskt oriktiga. Österrike visade, att det ej delade de ringa tankar, som preussarne hysa om vår armå, alldenstund det oaktadt fästningsfyrkanten fann det nödvändigt att möta denna arm med en styrka, som endast var 44,000 man svagare än den styrka, som skickades emot Preussen. Det vittnar hvarken om historisk opartiskhet eller militäriskt kamratskap, då de preussiska stabsofficerarne vilja ha verlden till att tro, att den italienska armåen endast figurerade som statist i det stora dramat. Vi tillbavisa med harm de insinuationer, i hvilka den italienska regeringen tillvitas hafva spelat under täcke med Österrike. Det kan väl ej gerna förundra någon, att italienarne på detta sätt läsa lagen för preussarne, hvilka senare de förra förutan visst icke slagit Österrike. Preussens aktier ha också redan fallit ansenligt i Italien. Från Spanien meddelas, att hertigen och hertiginnan at Montpensier vägrat efterkomma regeringens befallningar, derföre att en infant af Spanien endast mottager befallningar omedelbart från suveränen. Drottningen har undertecknat förvisningsdekretet för de redan nämnda generalerna och för samtliga medlemmar af den liberala föreningen. Polisen förföljer alltjemt alla högre officerare, som äro misstänkta för att vara medlemmar af unionsklubben eller tillhöra progressisterna. Från Amerika skrifves, att en förveckling utbrutit mellan engelsmännen och myndigheterna i Mazatlan, en starkt besökt mexicansk hamn vid kaliforniska bugten. De mexicanska myndigheterna hade låtit arrestera kaptenen och superkargen på en engelsk fregatt samt ställa dem under ransakning, derför att de misstänktes för att ha gjort sig skyldiga till smuggling. På grund häraf begärde kaptenen, att guvernören skulle göra afbön, och då denna fordran tillbakavisades, hotade han med att bombardera Mazatlan. Den amerikanske konsulns bemedling verkade emellertid så mycket, att kaptenen underlät att utföra sin föresats och inskränkte sig till att skicka en berättelse om hvad som timat till den britiska eskaderns amiral för att inhemta instruktioner. Tillsvidare förbjöd den engelske kaptenen alla mexicanska fartyg att löpa in i Mazatlan. Af en förhandling i engelska underhuset framgår, att den engelske amiralen derstädes, Hastings, upphäft denna blokad. Vidare underrättelser saknas.