ondt deri, då ingen kreaturspest flnnes eller funnits i Riga. Men de, som akrifva författningar, resonnera ej på det viset. Han kunde äfven hafva anspråk på en mildare behandling, då han genom det sällskap, af en högre ordning, hvartill han nu slutit sig, visat att han skilt sig ifrån boskapen. Och icke nog dermed, han förvånar äfven med en mängd konster, som lära vara alldeles ovanliga för det slägte, hvartill man nu, trots hans konstskicklighet, torde hafva den ogrannlagenheten att vilja räkna honom. I Djurgårdsstaden aro derför redan sympatierna vidt utbredda för det ädla djuret, och man darrar för dess blifvande öde. Det berättas att man till dess fördel ämnar ingå till vederbörande med en nådeansökan, som man hoppas skall bifallas på den grund att detta djur, som står så långt öfver den vanliga boskapen, afslutat allt ämgänge med densamma,