estertänkt, hvad som kunnat ädraga 088 denna förebräelse. Vi hafva i tvenne år varit genomträngda af den tanken, att Europa behöfver fred och att Frankrike önskar den, men att denna fred omöjligen kan länge besta, om det ieke är under vilkor, som den franska nationalkänslan kan finna fullt hederliga. (Mycket bra! mycket bra!) Kejsaren har endast fästat sig vid att sätta Frankrikes beväpning på en tidsenlig fot, emedan Frankrike, om det varit otillräckligt beväpnadt, icke skulle blifvit tillräckligt respekteradt. Beväpningen har således företagits i fredligt intresse och är ej hotande för någon i Europa. Detta är: Frankrike vill freden, men om Preussen kränker Frankrike, så är detta nu tillräckligt starkt, att kunna skydda sin ära. Frankrike hoppas, att Preussen skall inse det och derför veta att afbålla sig från ett angrepp, som skulle störa Europas fred och hvilket med all säkerhet skulle inträffat, om Frankrike ej gjort sig genom sina rustningar starkare än Preussen. Sådan är situationen. Det nästa stadiet för denna är afväpningen, hvilken måste samtidigt töretagas at de olika makterna. Men dessförinnan är en öfverenskommelse nödig, och en dylik öfverenskommelse kan endast ingås på en kongress. Den officiösa Constitutionnel säger ock: Hade det högsinnade förslaget om en kongress blifvit antaget, skulle vi nu ej blott höra omtalas reduktioner af 15 till 80,000 man inom de olika makternas armCer. Vi skulle kanske i stället nu vara vittne till den afväpning, som vissa talare fordra endast till vår nackdel och hvilken, om den icke skall vara ett blott spegelfäkteri eller en fara, måste företagas efter öfverenskomna grunder och på en gång inom alla stater. Kongressförslaget synes således åter komma att lefva upp. Kejsar Napoleon uppgifvor, som bekant, ej gerna sina planer. Han har en gång sagt: kongress eller krig! — befinna vi oss nu vid eller nära den tidpunkt, då ett afgörande härutinnan skall ske? Preussen har allt skäl att taga saken i noga öfvervägande, ty, skrifver Köln. 2eit.: Det nordtyska förbundet har genast börjat sin tillvaro såsom stat med en brist af 2, 700, 000 thlr, hvilken såsom hvarje brist har sina orsaker, men såsom hvarje brist äfven måste betäckas. De små staterna (i Tyskland) klaga dessutom bittert öfver de ofantliga ökade utgifterna för militärvåsendet, utan att man i:Preussen märker något spår af den förut bebådade lättnaden. Österrike har för sin del vidtagit en partiel afväpning, i det neml. 36,000 man permitterats i Ungern, emedan detta land behöfver ett större antal arbetare, för att deltaga i den välsignadt rika skörden. Från Frankrike skrifves i öfrigt, att elden på varfvet och i docks i Dinkirquen uppkommit genom en arbetares vårdslöshet. Den förorsakade skadan uppskattas till 5 mill. francs. Under titeln Det nya Frankrike har Pråvost Paradol offentliggjort en framställning at den mönsterstat, akademikern anser vara helsosam för Frankrike. Boken är skrifven med stor elegans. En väl inrättad republik eller en parlamentarisk stat är målet för hans önskningar. Prins Napoleon har för Turkiets räkning begärt instruktörer, som skola undervisa dess arms i bakladdningsgevärens handterande. Senator Thaper, f. d. generalpostdirektör och en slägting till kejsaren, har aflidit. Den af undervisningsministern Duruy inledda subskriptionen till förmån för skolor för fullvuxna har redan inbragt 250,000 francs. Till Österrike rikta alla större kommunalrepresentationer protester mot den påtliga allokutionen och den fördömelse, som densamma fällt öfver Österrikes nya lagar. Öfverallt beslutas förtroendeadresser till ministeren, under den vissa förhoppning att denna ej skall underlåta att uppträda med fasthet mot presterskapet. Uti noten till påfliga regeringen hette det: H, Helighets allokution kan icke och skall icke ha någon inverkan på berörda lagar i Österrike. Och det säges uttryckligen, att sådana äro H. M:ts åsigter. Inom Wiens universitets konsistorium råder stor rörelse, derför att en protestant prof. Bricke blifvit stadtästad som decanus för medicinska fakulteten. De teologiska professorerna hafva häröfver utfärdat en skarp protest, i hvilken professorerna af de tre verldsliga fakulteterna likväl icke vilja deltaga. Från England klagas mycket öfver den rådande torkan. nandels-underrättelser