—h— ——— — blott var en stor sjelfbeherrskning och en önskan att synas höflig som man hade, att tacka för att major Turnbull ej alltid kommenderade då han talade. Han hade en queue i ena handen, då jag inträdde, och stod och strök tjockändan af densamma med andra handen, under det han betraktade biljarden och öfvervägde en stöt. — Hallo! ropade majoren i det han vände sig och stötte queuein emot golfvet, medan han med venstra handen tog en cigarr ur munnen och frampustade ett ofantligt rökmoln, hvad f-n vill du mig, min lilla vän? : — Förlåt, major, men jag ville gerna tala allena med er. — Det tycks att saken blir allvarlig, Turnbull; skall jag taga er queue? sade hr Casey. Det är nog en utmaning Terry har i sinnet mot er, det kan ni vara säker på. Jag har aldrig i mitt lif sett en så allvarsam pojke förr. — Hvad är det min gosse? sade majoren vänligt, låt mig höra hvad du vill mig. — Jag vill gerna tala helt ensam med er, major Turnbull — blott ni och jag allena. Jag betraktade honom och märkte hans egendomligt frågande blick. — Hvad i all verlden kan det vara? — Nå, eftersom jag aldrig nekar en gentleman en sammankomst, sade han småleende, så skall jag vara till tjenst, så fort partiet är slut. Sätt dig ned der borta, Terry, bredvid lady Hautonby, tills det är slut. — Nej, major, svarade jag; ty jag var så otålig och