mästerligt. Den tid skall komma, då denne ättling at en gammal adelsfamilj samlar toriernas leder omkring och under sig i stället för Disraeli. Men innan dess, måste England genomgå en stormig period; en så upprörd stämning har aldrig förr rådt hos vårt folk, och förvirringen har nått en sällsynt höjd. Det är mycket möjligt, att Gladstone kommer i tillfälle att experimentera med en radikal regering; men de heterogena och lidelsetulla elementerna i hans omgifning skola snart falla isär. I den nu väckta frågan kan han icke ens fullt räkna på sina personliga vänner, och han har derför allt skäl att gå försigtigt till väga. En beskickning från den högkyrkligtanglikanska föreningen English Church Union, med grefve Nelson i spetsen, har för erkebiskopen framlagt en med 20,150 underskrifter försedd förklaring, hvilken rycker biskopen af Natal, Colenso, på lifvet. Undertecknarne förklara sig ej vilja stå i någon kristlig förbindelse med Colenso, så länge han qvarstår i sina villfarelser. Hertigen af Edinburgh, som höll på att bli mördad i Australien, besökte häromaftonen italienska operan i Coventgarden och blef föremål för ett entusiastiskt emottagande å publikens sida. I Amerika förordar den republikanske presidentkandidaten general Grant en ändring uti embetseden i Louisiana, gående derpå ut att äfven ferna rebeller skola kunna få tillträde till statens embeten, om de aflägga ed på sitt nuvarande lojala sinnelag och på att vilja hålla den nya författningen. Senare Post. De utländska tidningarne sysselsätta sig företrädesvis med Thiers tal inom Frankrikes lagstiftande kår. På grund af det uppseende detta väckt, vilja vi här återgifva det väsentliga utaf den del deraf, som omhandlade utgifterna till armåen och flottan: I hafven rätt att afsky kriget. Jag har sjelf vid nedskrifvandet af en stor fältherres historia yttrat, att krig icke är en nödvändighet, utan snarare en brottslig dårskap. Dessa ord skall jag städse återupprepa. Men det är en obestridlig sanning, att vån generation skall hafva sig ålagdt att inför historien försvara det fel, den genom uppgifvandet af Frankrikes sanna politik begått. Denna stora politik, som Frankrike följt uti århundraden, som ställt vårt land i Europas medelpunkt och satt det i stånd att uppnätthälla jemnvigten mellan de olika nationerna, denna politik har uppoffrats, för att smickra de dåraktiga ålsklingsidcer, som vår tid närer. Man har skapat Italiens enhet och har äfvenledes gjort Tysklands enhet oundviklig. Ja, man har gjort den mer än oundviklig, man har sjelf befrämjat den, och det är denna omständighet, som uppfyller mig med djup org för mitt lädernesland, ty Europas ställning är rubbad och vår egen är det i ännu högre grad än Europas Häri ligger orsaken till våra stora rustningar. De påbjudas ej så my ket af krigsvetenskapens framtid, som af politiken. Om jag hade den äran att bekläda krigseller sjöministerns befattning, veten j, hvad jag då skulle säga till suveränen, till mina kolleger, till kammaren: Det är icke vi, som skapat deana politik, det är j. Välan, må vi då bära följderna deraf! Och när jag säger det, mina herrar, skyndar jag mig att tillägga, det jag för min del anser dessa utgifter nödvändiga; jag tror, att de påläggas oss af omsorgen för. nationens väl. Men jag röstar icke för dem af en hemlig last till krig, nej! De tvenne hederliga marskalkar, i hvilkas händer krigsoch mas rinportföljerna befinna sig så väl, skulle bli af mig kraftigt bekämpade, om de önskade krig. Jag är för min del, under deras ansvar, visserligen hugad att rösta för, hvad de begära; men om det vore till krig, skulle jag af all makt bekämpa dem. Ja, mina herrar, man har år 1866 begått ett kanske ohjelpligt fel; jag säger Åkanske, ty jag vill ännu hoppas, att det ej är ohjelpligt. Man skulle nu begå ett lika stort fel genom att lättsinnigt kasta sig i ett krig. År 1866 hade det ej varit nödvändigt att handla; det skulle då varit tillräckligt att tala. Men för närvarande måste man ej allenast afhålla sig från att handla; man måste nästan äfven afhålla sig från att tala. Jag hatar militärismen och älskar friheten, men man bör ej fråntaga det fria Frankrike dess svärd. Europas ställning fordrar uppmärksam blick. Denna ställning har framkallats derigenom, att man glömt landets stora traditionella politik och uppgifvit densamma till förmån för farliga teorier. De militära utgifterna måste beviljas, men icke till att föra krig. Den enda utsigten till att kunua återupprätta jemnvigten i Europa skulle bestå deri, att en stämning för federalismen i Tyskland ånyo uppstod. Och denna stämning är i sjelfva verket på väg att lefva upp på nytt, sedan man börjat bli öfvertygad om, att Frankrike icke är hugadt att företaga någon inblandning. Om Tyskland blir fullkomligt förvissadt härom och återkommer till den i dess inre djupt rotfästade instinkt, som drifver det till att bilda en federativ stat och ingalunda en militärmonarki med krigiska tendenser, då skulle detta vara ett omätligt stort fel. Jag skall rösta för utgifterna till rustningarne, derför att dessa göra Frankrike imponerande. Och detta kan i sanning behöfvas, på det man må kunna riktigt i sig inplanta tvenne ting: Först, att vi icke vilja rubba den tyska rörelsen i federativ riktning, och för det andra, att vi äro tillräckligt mäktiga att förhindra hvarje ny usurpation i Europa. Man skulle emellertid kunna befara, att den militärbudget, som vi skola rösta öfver, kunde bli begagnad till ett krig, och att kriget kunde efter kammarsessionens slut föras med tillhjelp af en tilläggsbevillning. Deri ligger felet i författningen och denna bör derför ändras: ministrarne måste vara ansvariga! Mellan England och Österrike har nu handelsfördrag afslutats.