Sofia är en skonerttacklad 80 lästers ångare om 60 hästkrafter. Midt i fartyget är maskinen placerad, och öfver midten är en öfverbyggnad, liksom på våra vanliga kanalångare. Under denna öfverbyggnad är ett särskildt rum, i hvilket ångpannan och en del af maskineriet går upp och från samma rum är nedgången till såväl aktersalongen och hytterna som till manskapets rum i fören. I samma rum, som upptager all värmen från öfra delen af ångpannan, finnes en ratt i förbindelse med rodret, vid hvilken rorgängaren under köld och oväder är skyddad. Vid tvenne af de fyra ingångarne till detta rum hänga tvenne pjeser, hvilkas ändamål man till en början icke rätt fattar. Vid närmare påseende finner man dock att det är ett slags bastarder af kanon och bössa — ett vapen, som bör vara i stånd att injaga respekt tillochmed hos isbjörnar. Försedda med pipor af halfannan tums kaliber ha dessa vapen små kolfvar, hvilka förefalla högst oansenliga mot den bastanta pipan, och äro dessutom utrustade med knallhattslås. Alldenstund tillochmed en svensk sjöbuss utan tvifvel skulle finna manövreringen af ett dylikt gevär något ovig, har man å desamma visligen applicerat sprintar, med hvilka de kunna tästas i relingarne och sedan riktas åt alla håll. Träder man nedför trappan finner man der, upphängda på vanligt ekonomiskt sjömansvis, en mängd gevär. De äro visserligen försedda med temligen föråldrade kammarladdningsapparater, men detta betyder dock föga, ty om också eskimåerna skulle vara vid dåligt lynne, hvilket knappast är troligt, då det sällan lärer bli missväxt på skälspäck och tran i de nejderna, så torde dock v. Dreyses och Remingtons namn knappast ännu ha trängt upp till det goda folkets öron. — För öfrigt har grossh. Leop. Brusewitz till expeditionen ötverlemnat 6 st. Enfield-gevär, för att utdelas till dem af besättningen, som komma att synnerligen utmärka sig vid skjutningar i: polartrakterna. Från den lilla gevärssamlingen har man akterut tillträde till salongen, som emottager ljus från ett skylight, i hvilket man ser blomsterkrukor med blommande växter. Det är en egen känsla att se dessa söderns och solens barn, bestämda för en färd upp till den eviga isen. — På båda sidor om salongen äro hytterna för vetenskapsmännen och befälet belägna. Öfverallt finner man samma befästningar mot resenärernas värste fiende, kölden, i form af stoppade väggar och tak. Öfverallt samma ordning och denna ekonomi med utrymmet, hvilken man på krigsskepp i allmänhet och särskildt här lyckats dritva till en så beundransvärd höjd. Går man för-ut till manskapets rum finner man i detsamma: tjocka stoppningar i väggar och tak, varma och goda sängkläder, en kamin som anses kunna bjuda tillochmed en polarvinter spetsen, förträtfliga mattor och, framför allt, en rask och kraftsull besättning. Otvan däck, liksom under detsamma, finner man samma ordning och samma sparsamhet med utrymmet. Allt är undanstufvadt så att det lätt och beqvämt är till hands, men aldrig i vägen. Fartyget ligger väl blott 5 fot ötver vattuet, men däcket är så beskaffadt, att det lätt bör kunna isas, en högst vigtig sak på dylika färder. Högre sidor skulle medföra olägenheten af att dessa betäcktes af mera is, hvarigenom fartyget skulle nedtryckas. — Hela öfverbyggnaden midskepps har vid den fartygets aptering för färden, som i Karlskrona företogs, blifvit öfverklädd med tjock oljemålad segelduk. Hvad beträffar provianteringen ingifva orden: mat för 16 månader en ganska stark känsla af trygghet för att alla matsmältningsorganer, vare sig att de stå i närmare eller sjärmare förhållande till de veten skaper, hvilkas intressen skola tillgodoses, under hela expeditionen skola få full och tillfresställande sysselsättning. Och denna proviant, under form af engelska preserver förvarad för alla angrepp af tidens tand, den snålaste bland alla, skall utan tvifvel smaka förträffligd under hvilken breddgrad den än förtäres. Härtill kommer nu, att man redan i Köpenhamn försett manskapet med ytterligare en uppsättning yllekläder och att man i det nordliga Norge skall för hela sällskapet köpa fullständig uppsättning af pelsar, skurna efter eskimåers och lappars fagon, den enda inom polcirkeln riktigt erkända. Af allt detta finner man att, såsom transmannen säger, le diable (här representerad af Bore på hans egna besittningar) sera bien malin, om något annat ondt än en och annan frostskada skall komma vid denna expedition, på hvilken man har allt skäl att fästa stora förhoppningar. Sedan deltagarne i expeditionen. hvilka