sadant utoqudanoo al 111484v4r110 ata tvi 14— nen skulle af dem erhålla den högst möjliga inkomst. Intet bolag kan, utan betydlig förlust för de samlade minuteringsrättigheterna, erlägga en så stor algift att den motsvarade det sammanlagda beloppet af de algifter, hvilka enskilda personer både kunna och vilja erlägga, enär hvar och en af dem sjelf och icke genom aflönade biträden skall förestå den på den inropade rättigheten giundado försäljningen. Man kan efter vår och mångas mening vara säker på, att anbuden vid en auktion skulle komma att gå mycket högt, ja tillochmed högre än man någonsin förm odat. Skulle man emellertid frukta för, att de eventuella anbuden, åtminstone några af dem, skulle blifva alltför låga, antingen till följd af bristande konkurrens eller till följd af altal emellan de bjudande, så vore detta mycket lätt au förebygga. Hrr stadsfullmäktige och magistraten behofde endast fastställa ett minimipris, de kunde t. ex. bestämma 4,000 kannor sasom den minsta qvantitet, hvartill någon utminuteringsrättighet beviljades. Vi äro sorvissade, att detta ouktaut ingen rättighet skulle blifva osåld. Men hvilken betydlig inkomst, äfven beräknad efter minimipriset, skulle icke på detta sätt inflyta i kommunens kassa och lätta skattdragarnes blott alltför dryga bördor! 2:o) Det nuvarande utskänkningsbolaget bär i staden har i ansökan till magistraten uppgifvit, att det tillika bildat bolag för ölvertagande af minuteringsrättigheterna, och magistraten har till följd deraf genom kungörelse i tidningarne uppmanat andre personer, som möjligen ämnade bilda bolag för samma ändamål, att med sina anbud inkomma d. 5 Juni före klockan 12 på dagen. Då, oss veterligen, intet annat bolag blifvit bildadt eller kommer avt bildas i ändamål att konkurrera med utskänkningsbolaget, skulle följden alltså blitva den, att utskänkningsbolaget, enär det efter all sannolikhet lärer såsom sådant fortsätta sin verksamhet älven efter d. 1 nästk. Oktober, komme att olvertaga såväl utskänknivg af, som minutbandel med bränvin. En mindre korporation, visserligen bestående a! mycket hederliga och mycket aktade män, men i alla fall endast utgörande några få af kommunens medlemmar, skulle följaktligen få sig öfverlåtet ett fullständigt monopol. Några få personer skulle efter godtycke kunna, naturligivis alltid i den välmenande afsigten att inskränka förtärandet af starka drycker, inom kommunens omrade bestamma priset på en vara, utan att deri hindrag af någon konkurrens, Kan det anses för lampligt, att lägga en sådan ateslutande rätt i händerna på några få, och detta i rikets andra stad med öfver 50,000 innevånare? Vi tro det icke. Så långt hafva vi dock framskridit i bildning och så mycket hafva vi väl tillegnat oss af de vår tid karakteriserande, individen föradlande och frigörande principer, att vi atminstone i det privata lifvet vuxit ifrån owyndighetsåldern! Men att, om det också sker i en god afsigt, ej tillåta individen att till de priser den fria konkurreusen bestämmer, inköpa en vara för att bruka och använda i hans eget hem, det vore verkligen att återvända till det gamla, för iänge sedan fördömda saderlighetens och förmynderskapets :egemente. 3:0) Då det nuvarande utskänkningsbolaget bildades, skedde det i den oegennyttiga assigten, att utan minsta afseende på egen vinuing sträfva för att hämma dryckenskapslasten och förebygga dess rysliga följder. Samma, i sig sjelf högst aktniugsvärua afsigt, uppgifves nu äfven som grund för bolagets anbud att tillika öfvertaga minuteringsrättigheterna. Emellertid kunna vi icke iase annat, än att det måste blifva sak samma, cm en ball kanna bränvin, svin ej får förtäras på stället, säljes af ett priviligeradt bolag eller af en enskild person. Häremot hafva vi hört invandas, att de nuvarande innehafvarne af minuteringsrättigheterna hållit branvinet i för lagt pris, och att om varan fördyrades, skulle afsättningen deraf i proportion förminskas. Det vore derlör nödvändigt, har man påstått, att priset borde alltid hallas högt, hvilket ju bäst kunde ske genom ett bolag, som icke åsyltar någon vinst för egen räkning. Detta beror dock på en stor villfarelse. Det är ett ordspråk som säger, att man icke får spänna bågen för högt, och det blefve otvifvelaktigt här fallet, såsom vi här nedan skola påvisa. Minuthandeln härstädes med spirituosa omfattar icke endast Göteborgs kommun, den sträcker sig betydligt längre, deu omfattar äfven en mängd staden omgifvande landtkommuner, och utgör försäljningen af spirituosa en icke obetydlig gren af stadens landihandel. Men när frågan är om att höja minuteringspriset å bränvin utöfver en viss gräns, få vi icke förglömma, att vi hafva rivaliserande grannstäver, i hvilka finnas bränvinsförsäljningsbolag, grundade på helt andra principer än det härstades af utskänkniugsbolaget bildade. Hittills bafva dessa bolag visserligen hållit like pris med Göteborgs minutörer, emedan de hafva funnit sin fördel deruti. Men om priset härstädes ytterligare höjes, skalle dessa bolag säkerligen genom eu passande nedsättning af priset begagna sig af det gynnande tillfället att draga till sig en stor tel af de landtbor, som förut köpt sina spirituosa i Göteborg. Ingen torde kunna neka, art redan härigenom en större eller mindre förlust komme att drabba Göteborg. Dock icke nog dermed. En landtbo reser icke gerna till en stad, för att förse sig med spirituosa och till en annan för att uppköpa andra varor. Följden häraf skulle blifva, att en betydlig del at Göteborgs landthandel, till stor och oersättlig förlust för staden, droge sig härifrån för att istället rikta andra städer. Vidare skulle en annan följd af ett orimligt stegradt minuteringspris å bränvin ej heller uteblifva. Det höga priset skulle säkerligen uppegga en konkurrerande spekulationsauda. Enskilde personer eller bolag skulle antagligen söka sörvärfva minuteringsråttigheter i landtkommuner i Göteborgs omodelbara närhe:, och en stor del af stadeng mindre bemedlade innevånare skulle icke sky en längre väg för att till billigare pris kunna inköpa det qvantum spirituosa de ästunda Huru skulle Goteborgs kommun kunna förhindra sådant? Eller tror man icke, att det gifves landtkommuner som vore villige att medgisva oftaberörde rättigheter, om de blefve frestade med anbud af en riklig afgift såsom bidrag till vederbörande kommuns fattigförsörjning, en börda som landtbon endast med den största ovilja och gensträfvighet underkastar sig. Slutligen skola vi ej underlåta att påpeka såsom högst sannolikt, att ett för högt minuteringspris skulle framkalla den s. k. 15-kannora försäljningen med sina salningar, sina obehagliga trakasserier, sina lagofvertränelser och deraf följande demoralisation. 4:0) Hvad kontrollen beträffar, kan väl ingen bestrida, att den bör kunna likaså väl och fullständigt utöfvas öfver enskilda personer som öfver ett bolag, handlande genom aflönade biträden. Lagen är ju mycket sträng, när fråga är om lagölverträdelser, begångoa af minutörerna, hvilka lätteligen derigenom riskera att mista sina rättigheter, ja till och med att ruinera sig. Ej heller kan polisstyrelsen härstådes anses otillräcklig för att noga tillse, att bränvinssorsäljningssorordningens stadganden hållas i helgd, 2 LA.