ÅIIT IYAI 11441 7 7717 Påa4tt 10 HBYTMP ) der den förrädiska korta kjolen, vissto man att markisinne-eller grefvinne-titeln och det historiska namnet dolde en obskur härkomst. Modehandlaren Worth en af delegarne i den verldsbekanta mode-flrman Boberg Worth hade komponerat alla de nya, korta kostymerna. En af damerna hade fått sin klädning färdig först kl. 1 på natten, en annan kl. 13, men då denna sista uppträdde i gult crpe, garnerad med rosenknoppar, just då alla de öfriga toiletterna började att blekna, blef hon i alla sall belonad för sin länga väntan, ty i salongsverlden är man först lycklig då man fördunklar alla andra. Den sköna värdinnan sjelf ver klädd i hvitt gazires, garneradt med liljekonvalje och den korta kjolen tillät den förtjusta blicken att dröja vid en liten, förtjusande, grön atlashalsstosvel med hög spetsig klack. Furstinnan Metternich bar en tunique af blå moire, garnerad med rosor. Tyll a la Metternich, en egendomlig grön färg, med reseda till garnityr, svart tyll belt och hållet besatt med rosenknopp ir, samt grå tyll med purpurvallmo, vunno isynnerhet bifall. Alla blommor voro naturliga, hvilket här är modernt om våren. Kottiljongen, som anfördes af grefve Moltke Hvitfeld, började först kl. 5 på morgonen och solen stod högt på himlen, då det aristokratiska sällskapet lemnade hotel Pourtales. Inga unga flickor voro inbjudna till denna bal. Ett nytt mode efter amerikanskt mönster skall snart vinna efterföljd: små isberg i alla hörn. Det förnäma sällskapet säges ha låtit den från dessa berg hemtade isen sig väl smaka. Det faller af sig sjelf att den förekom i alla möjliga färger och former. De sedvanliga vårkapplöpningarne invigdes under en kyla, hvilken tycktes förbjuda hvarje tanke på vårkostymer, men nej, karlarne insvepta i tjocka ösverrcekar sågo utan blygsel ner på himmelsblå, aprikosoch resedafärgade toiletter, hvilka trotsade alla nordanvindar och hotfulla moln. Om man nägonstädes skall få reda på moderna för dagen, så är det vid dessa kapplöpningar. I år har allt guld försvunnit från sommarhattarne, man har vändt tillbaka till blommor och spetsar. Krinolinen har fått ge vika för fiskbenskjolarne. En kostym kallad Abbe Galant hänger löst ner baktill utan att sammanhällas af något skärp. Smärta personer klär den särdeles väl. Eljest sluta alla nya toiletter till om lifvet med skärp och långa ändar baktill, de nyaste bestå af ett lif af ljust, randigt siden och svart kjol, som går till knäet, uppfästad vid sidan och derander en annan af samma färg som lifvet. En enkel och nätt hvardagsdrägt är lif och öfverkjol af randigt kalikå samt underklädning i samma sårg, men med smalare ränder. Kardinalkragarne komma väl till pass för damer, hvilka behöfva dölja sin figur. Marie-Antoinettekragarne knytas baktill med långa ändar. Man gör dem af samma slags tyg som klädningen. Här begagnas en mångd färger. nya för säsongen: Aprikos, reseda, laxgult, solnedgång o. 8. v. Unga damer begagna i hvardagslag gerna gul och grå nanking med broderier af hvita ganzer. Vid kapplöpningarne förekomma nästan uteslutande engelska jockeys. Om on engelsk jockey är en suput och grobian, finner ban dock sysselsättning i Paris mönsterstallar, endast han är engelsman. Att damer och herrar supa sig fulla efter kapplöpningarno är lika så litet ett franskt bruk. Damerna, af hvilka flera sjelfva köra sitt fyrspann, tillhöra naturligtvis icke beauutan demi-monden. Här har varit mycket tal om en drunknad i Bretagne, hvilken presterskapet nekat kristlig begrafning. Man vet att lagen förnekar sjelfmördaren att bvila på kyrkogården; men man måste för öfrigt vara på det klara med kyrkan och framför allt ordentligt ha betalt sina koutributioner. Den gamla tidens döde, som Charon förde öfver till de Elyseiska fälten, sluppo heller icke i land förrän de betalt färjpennincar. Ett fartyg strander på Bretagnes kuster. Det enda lik, som hafvet uppkastar på strunden, är kockens. Var han katolik? Var han protestant? I hans bröstficka finnes en anteckningsbok, hvaraf man finner att han varit kock på fartyget med namnet Queen of the Smith, , klingar protestantiskt, i fickorna finnas inga kontanter, ergo vill man ej ha honom på sin kyrkogård. Mären lät gräsva hans graf utanför kyrkogårdsmuren och den drunknade kom i jorden med all verldslig ceremoni, men icke på kyrkans, utan på kommunens bekostnad. Ett ouppdagadt mysterium har ån vidare kommit blickarne att vändas mot de katolska kongregationerna, hvilka man alltid är böjd för att misstänka. En ung man har nyligen blifvit förd till ett dårbus, men bans vänner påstå att han alldeles icke är galen. En hvar frågar sig sjelf, om icke det i morgon kan bli hans tur att inspärras på därhuset, ty det anlörda exemplet säges långtifrån vara enstaka, att få en person som är en i vägen insatt på därhuset lärer endast erfordra en viss summa penningar. Huruvida detta är eannt, känner jag ej. men ett rasande krig bar utbrutit mot dårhusens styrelser. Kejsaren berättas efter sin återkomst från Orleans sjelf amna besöka Charenton för att undersöka förbållandena. En af dagarne i den förflutna veckan har haft historisk betydelse. Den 5:te Maj för 48 år sedan upplyfte Napoleon med möda sitt gula aftärda an sigte, tycktes söka någon med ögonen och hviskade något, hvaraf de omkringstående uppfattade det enda ordet: Armee. Hans gamla soldater ha icke glömt sin kejsares sista ord och hvarje år, när dodsdagen gryr, sira de få, som ännu finnas qvar, med kransar Vendome-kolonnen, stöpt af fiendens kanoner, och bevista den högtidliga messan för den store mannens eviga frid. I 27 år ha havs jordiska qvarlefvor nu funnits i Frankrike, och i 7 år ha de hvilat i en praktfull porfyrsarkofag i en krypta under Invalidhotellets hvalf. Jag betraktar aldrig utan vördnad de gamla veteranerna, som erinra om den stora forntid, hvilken redan börjar att tillhöra legenden. Med en enda af dem har jag vexlat några ord. Det är en munter gammal buss om 82 år. Han var 14 år vid seklets början och behandlar folk på 69 som omyndiga. Med en af Napoleons soldater talar man naturligtvis om Napoleon. Hjelter bade den vackraste hand och fot, berättade den gamle strålande af glädje, den finaste dame skulle varit tjent med begge, dertill hade han hvitt skinn och kastanjebrunt hår, fint som silke och icke ett hvitt hårstrå då han dog. Det var klockan 5 på aftonen, just då kanonskottet förkunnade solens nedgång som hans stora själ lemnade jorden. Lifvets allvar och lifvets dårskap gå sida vid sida. D. 5 Maj var bestämd till uppförande af en ny operett af Offenbach, men man har antagligen funnit dagen föga passande för en musikalisk orgie och så kom plötsligt befallning om representationens uppskjutande. Le Chåteau å Toto säges vara en värdig kamrat till FOrpheus? och Den sköna Helena, men jag bekänner min skepticism, jag tror icke den nya operetten är ämnad att liksom maestrons förstfödda frojda hela universum. Det år samma s. k. Aristophanes-satir på samfundet, gudars och menniskors. Efter av ha kEärrikaralI Olvmnens onaar och dat gmamla