hvad landets egna tidningar uppgifva och vi återgifva derföre efter en dansk tidning följande utdrag hemtade ur amerikanska blad: — Det heter i Newyorks Journ. of Commerce för d. 7 Maj: Har i Nevyork har man på senare tiden mindre sysselsatt sig med processen mot presidenten än med en af statens lagstiftande församling antagen lag, hvarigenom för det kommande året pålägges staden Newyork en skattebörda på 26 mill. dollars Denna omåttliga samma är endast bestämd till lokala behof, alldeles oberäknadt de nationala utgifter, hvilka redan äro i stånd att trycka ett folk med en icke särdeles stark nacke till jorden. Och man fann det icke ens löna mödan att företaga en öfverläggning härom! Lagen utarbetades i all tysthet och antogs utan vidare, sedan betänkandet öfver densamma afgilvits vid ett aftonmöte. Det fordras omkr. 35 doll. pr individ af Newyorks innevånare, och staden har icke bland sina representanter någon, som med eftertryck åtager sig dess sak mot denna extravaganta beskattning. Och hvad fordrar man väl då af staden? Skall den måhända utföra storartade, epokbildande företag. som svara mot dess anseende och verldsställning? Nej, på intet sätt; den skall endast tåligt låta plundra sig, Det herrskar säkert ingenstädes en mer ofördragsam aatagonism emellan stat och stad än i Newyork. Staden skulle helst emancipera sig från staten, och staten auser det å andra sidan för gin pligt att taga staden under specielt förmynderskap och sätta på den tvångströjan, för att den icke skall sjelf tillfoga sig skada. I ett hänseende hafva de emellertid intet att förebrå hvarandra — de äro begge i-lika hög grad moraliskt sorderfvade. En värre hop skurkar än staden Newyorks fäder, är icke gerna möjligt att finna på jorden, och ett värre röfvarband än den lagstiftande församlingen i Albany (sätet för regeribgen och den egentliga hufvudstaden) skulle det likaledes blifva svårt att träffa på. Om en stadsfullmäktig förutsättes det såsom någonting helt naturligt att han stjäl; af hvarje medlem af statens lagstiftande församling väntas med säkerhet, att han låter besticka sig. Hvarje utgiftspost i stadens budget bär omisskänneliga spår af korruptioven. Öfverhufvudtaget försnillas åtminstone hälften. Det utgifves icke mindre än 1 mill. doll. till gaturenhållningen, oaktadt gatorna nästan aldrig göras rena. Stadens administrativa ombetsmän utstyra sina kontor och sorsamlingsrum på det mest skrytsamma sätt med utländska mattor och furstliga, eleganta möbler; härför beräknar man sig dubbelt, och hälften stickes i fickan. Ingen kan uppnå afslutandet af ett kontrakt utan att öfverlåta en del af förtjeusten till den, som skaffar honom företaget. På samma sätt står det till i Albany. Det skulle vara barnslig naivitet, om man infann sig der för att vinna ståmningen för en lag utar att ha fickorna fulla af pongar och utan att sätta sig i förbindelse med lagstiftarne på denna basis. I det här omtalade fallet bragte ett sällskap af spetsbofvar, som hade öfvertagit kontraktet, stadens budget i ordning. Några utvalda medlemmar af bandet sändes i detta syftemål till Albany. Genom ett förskott af de penningar, som skulle tillgripas under loppet af året, köptes medlemmarne, och derpå antog församlingen i ett aftonmöte i all hast och utan all debatt en lag, som lägger en afgist af 24 proc. på all fastighet. Så lefver man i Newyork. Så låter man pungslå sig. Man brummar visserligen, men dervid stannar det. Nyligen uppträdde en medlem af lagstiftande församlingen i Albany och förklarade, att en af bans kolleger erbjudit honom en summa penningar för att besticka honom. Att det verkligen förhöll sig så betviflade ingen, och många visste det. Följden blef att en komit nedsattes, som uttalade ett skarpt klander öfver den djertve anklagaren, och derefter blef den ärlige syndaren utdrifven af församlingen genom förvlämpningar af alla möjliga slag. Den olycklige måste finna sig i sitt öde, ty han hade satt sig upp emot röfvarecliquen. Neroyork Tribune förklarar att det ej gisves något annat medel till räddning än eu rensningsprocess å la San Francisco, och den förordar att en välfardskomite nedsättes, som skall hänga några af de kommunala matadorerna och jaga de öfriga på dörren. Det var galet nog att det under utomordentliga förhållanden användes en sådan rättsskipning : Kalifornien; men det skulle likväl vara en skandal utan like, om man i den förnämsta staden i en republik, som ständigt framställer sig sjelf som ett mouster, skulle vara nödsakad att gå tillväga på samma sätt. Det vore tillochmed icke ens visst att något härige nom uträttades; ty det kunde ju bilda sig välfärdskomit emot välfärdskomit, i hvarje händelse kunde det parti som störtades senare resa sig, och det är äfven en fråga om eftertrådarne blefve bättre. Demo ralisationen är nemligen allmän, och den foreställningen att det är tillåtligt att rikta sig genom bedrägerier emot det offentliga tyckes ha trängt djup! ned bland folket. Den tyske författaren Friedr. Gerstäcker, som sörra året företog en resa till Mexiko genom Förenta Staterna. skrifver i ett af sina bref: För några aftnar sedan hörde jag ett samtal mellan styrmannen och min ende medpassagerare. (Geratäcker befann sig på resa från New-Orleans till Vera Cruz; det var i Nov. förlidet år). Begge äro yankeer, och den sistnämnde bade vart inspektor vid departementet för Whisky-skatten. Jag omtalar endast detta samtal för att visa, hvilken anda, som för närvarande är rådande hos hela folket; jag måste derföre också anmärka att styrmannen är en behjertad sjöman och att passageraren va en hygglig ung man. Båda skulle otvifvelaktigt ha ansett det för den största ekam att verkligen stjäla tillochmed endast en vitten från en annan. Den unge passageraren yttrade att han hade hopp om att åter blifva anställd vid international revenue (folket säger infernal!). och styrmannen anmärkte härvid ganska naivt: Guds död! det var en post hvarigenom man på ett par år kunde komma på det torra. Det gick dock icke så lätt som ban tänkte, mente passageraren; de lägre enbetsmännen stodo under sträng upp sigt, och det var egentligen endast de högre, som verkligen gjorde sin lycka. Men något blir dock alltid ofver, sade styrmannen. Ja. något är visserligen att förtjena, svarade den andre,mon man måste gå skick1101 tillvävas Nu kunde jae icke längre beherreka mig : mokratien, sådan som nämnde herrar fatta den, icke utgör botemedlet för allt samhällsondt, utan snarare under en dylik form framkallar stora vådor för ett ordnadt samhällsskick, är något som bör vara i och för sig tydligt; men om någon skulle betvifla det, behöfver han blott att göra sig underkunnig om ställningen i Amerika för att finna sanningen af denna sats. Då engelska tidningar framhålla de stora missförhållanden som i Förenta Staterna ega rum, brukar man tala om partiskhet; svårare torde det vara att förneka j j