en hog sopran, 1 hyalken uvarJe ton ar Mufliaraganae, kunde det ljufva svårmod, som genomgår en stor del af denna musik, svårligen gå förloradt, under det de rent mekaniska svårigheterna ej borde vara några svårigheter alls för henne. Men tillochmed den unga svouskans varmaste beundrare voro oförberedda på en uppfattning så poetisk, ett utförande så lefvande och på samma gång fullt af fin känsla, så i alla sina detaljer fulländadt, M:ll Nilsson ådagalade verkligen vid detta tillfälle en dramatisk förmåga, som hvarken hennes atergifvande af Margaretha eller Violetta låtit wva hos hemne Hennes triumf var obestridlig och berättigar att tro på alla de vackra saker som i Frankrike blifvit sagda och skrifna om hennes utiorande at Ophelia. Upptrådande i en drägt, som var anmärkningsvärd för sin enkelhet och smakfullhet, häntförde bon utt auditorium redan i första akten. Men det bästa aterstod likväl. M:II Nilsson hade i nämnde akt gjort allt hvad man billigtvis kunde begära af henne (noblesse oblige), men hon hade ännu ingenting gjort som kunde gifva henne ett ånau högre rum än det bon redan innehade i goda kowstdomares aktning. Hvar och en visste att hon hade en skön ståmma, och huru hon förstod att använda den; bvar och en visste att hon kunde modulera en ton från stark sill svag så konstmessigt, att hon då och då förledes av missbruka denna färdighet; hvar och en visste av hon var graciös och i hög grad iatagande. Men hvad hvar och en ej visste var att bon kunde så fiot upp tatta och så fullkomligt utföra en dramatisk situation af så djupt tragiskt intresse som den i andra akten. Om mill Nilsson velat egna två eller tre sekunder mera åt genomlasandet at det bref, hvars inochåll förmår henne att afstå ifrån Edgard ochlofva au blifva en annans brad, samt lika många åt tecknandet af sitt Damn på äktenskapskontraktet, skulle de två scener, af hvilka andra akten består, från ridåns uppgång till dess fall, ha varit nära nog så fullkomliga som det är möjligt att föreställa sig. Om ridån vid första aktens slut gick ned efter en stor framgång, föll den vid slutet af andra akten efter en verklig triumf. Denna triumf ökades ännu mera genom vansinnighetsscenen, som slutar med det obevittnade sjellmordet. Utslitet som detta är, förmådde m:ll Nilsson gifva det en genialisk sriskhet, som höll intresset vid lil ända tills den sista tonen förklingat. Alla de mest utmärkta egenskaperna i hennes sång framträdde här i den högsta fullkomlighet. Vare det nog eagdt, att det vokala utsorandet i hela scenen v.r nästan Öfver all kritik och att spelet var jemngodt med sången. Alla de själsrörelser som den stackars sinnesrubbade Lucie erfar, afmälades lika lefvande i blick och åtbörd som de uttrycktes vältaligt i sångens toner. Vid slutet voro applåderna så högljudda, enbälliga och ihållande att m:ll Nilsson kom Ulldaka för att visa sitt erkännande derför, och ej förr än efter ett par minuters förlopp kunde bon slita sig ifrån det auditorium, som bon ingifvit en så djup rörelse. En ljusstråle. Den beklagansvärde förtalskaren Wijkanders historia har hittills, såsom den at offentligheten framställts, endast erbjudit mörka sidor och förutom relaterandet al de af hans handlingar, hvilka falla inom området för lagens pröfning, har man äfven framstållt honom såsom en tyrannisk make samt en despotisk och högdragen husbonde. Men de senare tillvitelserna lära ingalunda vara ölveronsstämmande med sanningen, får man tro en korrespondents ord, hvilken säger sig ba erhållit sina underrättelser från säker hand: Korresp. skrifver följande: Man har berättat att Wijkander varit hård mot sin hustru; deras äktenskap har tvärtom varit mycket lyckligt, och det mest hjertliga förhållande har egt rum makarne emellan. Men under de två senaro å en har han varit mera sluten och dyster, utan att derför vara härd mot sin hustru. Denna hans för andrade sinnesstämning bar hon ullskrifvit hans många höpade göromål. Icke heller är det sannt, att Wijkinder genom annan person underrättat henne om sitt brott. Det var han sjelf, som kort efter kronodbetjeningens ankomst samma morgon meddelade sin maka den förfärliga underrättelsen. — Hans underhafvande lära yttrat — ett talande bevis för mannens bjerta — Åatt om de derigenom kunde förkorta hans s raff, skulle de icke tveka att hvar och en, i hans ställe, sitta tio dygn i fängelse. Man anklagar honom för högmod i sina vålmaktadagar, men af sina underhafvande har han åtminstone förstått att göra sig älskad. MH Den hugnad förunnades Wijkander att i Örebro cellfangelse träffa sin hustru. Uppskakande var återeeendet, men bon hade den tillfredsställelsen, att finna det han med hela sin själ vändt sig till Honom, hvars famn är öppen för den störste brottsling, som med ånger tar sin tillflykt till hans förbarmande kärlek, Konkurs. Brukspatron A. Bergman på Annefors i Wermland har till Fryksdals häradsrätt ingifvit sin stat, upptagande 250,000 rdr skulder samt c:a 225,000 rdr tillgångar. Upsala universitet. Kanslern har. till adjunkt i matematik utnämnt den på förslaget uppförda enda qvarstående sökanden, docenten i matematik vid universitetet, fil. d:r G. Dillner. — Docenten i grekiska litteraturen E Löfstedt har fått tiden för åtnjutandet ar det docentstipendium han senast innehaf förlängd med ett år; det andra do ent-ipendiet har för två år tilldelats docenten i matemauk ÅA. G. Theorell. — På törslag ul lediga adjunkturen i romersk rätt och svensk allmän lagsarenhet har ende qvarvarande sökanden juris kand, d:r J. S. Landtmansson blifvit upptörd. Upsala studenter uppviktade d. 19 dis med sång d:r KUbanson, hvilken under 3 år förestått de meteoroivgiska tim-observationerna. Studentkårens ordförande, d:r Solandor, tolkade kårens stora högaktning för d:r R., dess varma deltagande för hans oegennyttiga sträfvande i vetenskapens tjenst. Senare på aftonen hade de yngre akademiska lärare och studenter, som i observatorierna deltagit, inbjudit d:r R. till en enkel sexa. Patent, Kommerskollegium har tillagt possessionaten Jules Robert patent under 10 år å en af honom uppfunnen s. k. difussionsA för ntdragande af all saft ur växter: — — — AA — ALCAALALE L-—-—-— FR RA MÅ MR FR a mm sm mm