oaktadt och trots den starka värmen som för tillfället råder dröjde publiken icke att infinna sig, så att det blef i det närmaste fullt hus. Havreboarne göra i allmänhet anspråk på att vara särdeles intelligenta och isynnerhet gälla de som stränga teaterkritici; mången annorstädes uppburen talang lider här skeppsbrott på folkgunstens oroliga boljor. Senast blef Loeil creve, som i Paris upplefvat öfver hundra representationer, här uthvisslad; men Gud vet om icke det mesta kommer af publikens oemotståndliga benägenhet att hålla väsen. Icke nog med att om ridån dröjer att gå upp på det utsatta klockslaget, om en entre-akt blir nägot för lång eller dylikt, detta ger anledning till det mest frenetiska stampande, hojtande och hvisslande, men äfven för öppen ridå genera de sig icke, om en aktör vare sig genom sitt utseende eller sitt spel ej behagar dem, att genom halfhöga repliker, som narra de omkringsittande att skratta, gifva sitt misshag tillkänna, decouragera den spelande om han händelsevis skulle vara nog känslig för ett sådant emottagande. M:llo Dåjazet lyckades emellertid verkligen att fängsla sin oroliga publik, som endast genom täta bifallsstormar skaffade sina känslor luft. Hon uppträdde i en pjes af Victorien Sardou ÅLes Pres S:t Gervais som under ett annat namn, hvilket jag nu ej erinrar mig, gifvits äfven på svensk scen, och der m:ll Hammarfeldt utförde den roll som Dåjazet här innehade, pringen af Conti. Det blef derföre ett så så mycket intressantare tilllälle att få göra jemförelser, och sanningen att säga, oaktadt det absurda att tänka sig ett femtio års fruntimmer spela en tretton, fjorton års pojke, så blir ändå den öfvervägande fördelen på DåEjazets sida. N:II Hammarfeldt var mera — Ågaillarde, mera fransyska i sitt spel än någonsin Dejaet, men hvad finess, nobless och ett artistiskt återgilvande af rollen beträffar tager den senare ovilkorligen första priset, och med hvilket behag, hvilken grace hon sjöng sina kupletter! Publiken blef också bokstafligen hänförd och intresset och bisallsyttringarne följdes åt i ständigt stigande. Och de femtio åren? Ja hvar de voro skall jag verkligen ej kunna säga; visserligen hjelpte den pudrade peruken, detta utmärkta nivelleringsmedel för att gifva unga och gamla ungefär samma utscende, till att dölja en del af dem, men jag tror också att talangen och naturen i förening gjorde det mesta. Den öfriga truppen, äfven medförd från Paris, utgjordes icke precist af artister af första ordningen, men räknade dock några rätt goda förmågor. Ett slående bevis på de goda fransmännens både ogenerade sätt och smak för oväsen lemnar ett litet uppträde mellan akterna, då en man Lentre deux vins började föra en temligen högljudd konversation med sina grannar. I stället för att tysta ned honom eller visa ut honom, hvad gör publiken? Jo, den klifver enart sagdt mangrannt upp på bänkarne och med spända öron och sträckta halsar följer den uppmärksamt med tilldragelsen, skrattar och applåderar af alla krafter. Nå ja, chacun a son gout! En annan personlighet, om icke ryktbar ännu, men som åtminstone tänker bli det, hr Gustave Lambert, har i dessa dagar besökt Havre och hållit en konferens öfver sin tillämnade nordpols-upptäcktsresa. För att samla penningar till sin expedition, eller som han sjelf yttrar sig, för att göra företaget verkligt nationalt, reser han omkring, utvecklar sina åsigter, redogör för sine planer, svär att upptäcka nordpolen eller omkomma vid försöket, och bildar komitter för att insamla frivilliga bidrag. Inom en månad skall han således, menar han, ha uppträdt inför trehun dratusen fransmän. Han hoppas med detsamma att han fått ihop de 2 a 3 millioner han behöfver, men det går kanske icke lika Jätt. I början af nästa år skall han gifva sig af och i Augusti månad skall han se vordpolen. Den enda väg han gillar är Behringssund; alla som välja en annan väg skola misslyckas. I sammanhang med hans expedition omnämna tidningarne en tysk sådan, under ledning af en Roldewey, som i dessa dagar i samma ändamål skall begifva sig af från Bergen, hvarom hr Lambert yttrar sig, att patriotismen skall ej sträcka sig så långt att önska olycka åt dessa tappra seglare derföre att de äro utlänningar, men som sjöman skulle jag brista i erforderlig kompetens, om jag icke skulle uttrycka min fruktan för ett nederlag Nova-Zembla-vägen. Om man gaf mig ett skepp med order att följa denna direktion, så skulle jag gå, men ej förr än i September och lemna Spetsbergen till höger, och för ingenting i verlden skulle jag vilja ansvara för framgång. Sjelf har han gifvit sig tusan på att han och ingen annan skall komma till målet, och för att ge en liten kläm åt sitt auditorium utbhrister han: Hvilken ära för Frankrike och den franska flaggan att utföra hvad hvarken England eller Tyskland gått i land med! I båda länderna utrustas för närvarande expeditioner för samma ändamål, men vi skola (om ni blott vill ge mig pengar till att bygga mina sartyg) vinna priset i denna steeple chase, och komma framför de andra, vore det också endast en skeppslängd. Oafsedt några sådana trumningar på nationalkänslan och kanske väl många sidohugg mot England, allt för att underhålla sinnesstämningen hos sin publik, var föredraget ganska sakrikt och intressant. terstår nu att se om utgången af företaget rättfärdigar den fasta tillförsigten och de stora ansträngningarne. Subskriptionen fortgår emellertid öfver hela landet. Kejsaren har tecknat sig för 50,000 francs. Bland storartade bidrag torde kunna räknas en frimarareloge Amenitk, som fått ihop — 20 francs. Expositionsarbetena fortgå med full fart och ehuru ännu icke installeringen af varorna börjat skall invigningen ovilkorligen ega rum d. 1 Juni. I likhet med pariserexpositionen engageras en del tolkar och ciceroner inom utstållningslokalen. Ehuru jag icke tror ait lokalen kommer att blifva så vidlyftig att man just löper fara att gå vilse der, så att de i den senare af sina dubbla egenskaper ej komma att få så särdeles mycken sysselsättning, kunna de deremot i den förra kanske vara bra att tillgå för en och annan. Bland de till dato engagerade finnas enligt uppgift äfven de som tala svenska. Skulle man verkligen göra räkning på besökande ända från Sverige? Qui vivra verra! Hugo ......son. Göteborg d. 23 Maj 1868. . 17,