Från Utlandet. I sammanhang med underrättelsen om presidenten Johnsons frikännande gör danska Dagbladet följande reflexioner: Processen emot presidenten tilldrog sig genast en teberaktig uppmärksamhet, och det var en at de mest omtyckta, högst betalta förlustelserna att bevista förhandlingarne; men det visade sig onart, att de, som väntat ett motstycke till de verldshistoriska processerna mot Carl I och Ludvig XVI, blitvit grymt gäckade. Det var blott ett litet borgerligt drama, som uppfördes i Washington, utan hvarje tragiskt element, och om det undantagsvis väckte något intresse, var det endast på grund af de komiska scener, som då och då afbröto entormigheten uti de timslånga föredragen och de alnslånga aktstyckena, hvilka idkeligen omtuggade ett och detsamma. Då t. ex. general Lorenzo Thomas med ord och åtbörder förklarade, huru han och Stanton, medan de i krigsministeriet kifvades om platsen med hvarandra, tagit sig en snaps tillsammans, blef processen återigen för en kort tid ett underhållande thema; men de mellanakter, som utfördes af the clowns, voro ytterst korta, och man hörde för öfrigt endast klagomål ötver processens dödande tråkigbet. Sålunda hette det nyligen: Butler är visserligen en skicklig karl, som förstår att hopsätta sina bevisningsskäl; men då han i flera timmar med entonig, allt svagare stämma uppläser ett fullskrifvet häfte, måste både domare och åhörare dervid falla i sömn. Att den stora statsprocessen i väsentlig mån ansågs för en folkförlustelse och derefter bedömdes, hade isynnerhet sin grund uti öfvertygelsen om, att saken var på förhand afgjord. Domen var på förhand beräknad, proceduren var en odräglig formalitet, som hämmade en rask utveckling af händelserna, och ingen hade under dessa omständigheter något intresse af att erfara, hvad som yttrades för eller emot presidenten. Vid slutscenen, hvilken bragt en så oväntad lösning af knuten, måste dock intresset för processen åter ha vaknat; ty förvecklingarne ha härigenom återkommit till deras utgångspunkt, och det radikala partiet skall ånyo spekulera öfver, huru det skall kunna komma åt Johnson, liksom det återigen är ovisst, hvem som är krigsminister 1 Unionen. Nueskall kampen fortsättas, om icke en revolution försiggår, och denna kamp gäller, hvilket parti som skall afgå med segren vid nästa presidentsval. Johnson skymmer de radikalas utsigter, och derför skulle han skaffas undan. I närmaste samband med presidentvalet står åter Sydstaternas rekonstruktion eller återin räde i Unionen, hvarom en förbittrad strid förts mellan kongressen och Johnson. De radikala vilja skapa en stark centralisation, inskränka de enskilda staternas rättigheter och gifva kongressen en nästan diktatorisk myndighet, som utesluter presidenten från hvarje sjelfständig verksamhet. De öfvervunna Sydstaterna skola göras till ett redskap för deras bittraste fienders herradöme, derför har det radikala partiet gifvit negrerna valrätt, hvilket man ej ens i Nordstaterna vill gå in på, och i storartadt omfång tagit valrätten från den hvita befolkningen; ty genom en sådan organisation skola Sydstaterna förstärka de radikalas makt i koagressen och rösta på dessas kandidat till presidentposten. För de radikala är det så mycket vigtigare, att denna plan genomdrifves, som tecken visat sig till ett omslag emot dem i Norden, hvarigenom Sydstaternas bistånd blir för dem alldeles oumbärligt. Presidenten har med hela sin kraft motarbetat dessa sträfvanden, och eftersom han uppträder såsom de försvarslösas och misshandlades beskyddare, har han härigenom vunnit en sympati, på hvilken han ingalunda kunde vid sin debut räkna. Man bör likväl icke heller för hans del glömma att begagna amerikansk måttstock. Äfven han tänker framför allt på, huru hans parti skall kunna göra sig försäkradt om makten, och det