Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Yates. Öfversättning Hans förhållande till Harriet var det ämne som för ögonblicket mest besvärade hans tankar. Han sökte ofta att glömma det utan att det dock lyckades honom, ehuru det; ej ställde sig något känslofullt hinder i vägen för den mest fullständiga glömska; ty Routh skådade aldrig med någon enda blick tillbaka på den sjelfuppoffring och trohet som hade blifvit visade honom af den qvinna, hvilken han med berådt mod hade förrådt och nu stod i begrepp att uppsåtligt öfvergifva, och, ehuru förkastliga i sina yttringar dock hade varit så kärleksfulla och uppriktiga att den bäste man som någonsin hade älskat en hederlig och dygdig qvinna kunde hafva varit stolt öfver att hafva ingifvit dem. Han skulle hafva hånskrattat åt en sådan tanke som åt en föraktlig svaghet. Harriet hade onekligen varit honom till nytta, hvilket han icke heller försökte att dölja för sig sjelf; men omständigheter hade uppstått som förhindrade honom från att längre använda henne, och som detta verktyg olyckligtvis var lefvande, begåfvadt med snille och en sällsynt skarpsinnighet och besjälades af en utaf de starkaste menskliga lidelser, hade det följ4) Forts. fr. N:o 105.