ordnandet af det militära elementet, hvilket bringar oss till undergång, utan att kunna lösa det ringaste. Den franska tidningen, hvars yttranden vi återgitvit såsom ett ytterligare bevis på huru man räsonnerar inom en stor del af pariserpressen, kan ha och har onekligen rätt, om man betraktar kriget såsom uteslutande en stor folkduell om politisk öfvervigt mellan Frankrike och Tyskland. Men bladet är sjelft ingalunda af dem, som helt och hållet lemna ur räkningen namnen Polen och Nordslesvig, i hvilka båda landsträckor tvenne nationaliteter mot tro och lofven förtryckas, fastän Frankrike bär nationalitetsprincipen, idgen om folkens sjelfbestämningsrätt, på sin fana. Då en eller flera makter kränka denna, kränka de afven en af vår tids vigtigaste ider, och det kan vara, ja, det är afgjordt deras pligt, som makten hafva, att äfven häri skaffa erkännande åt frihetens, sanningens och framåtskridandets sak. De skola göra det, om möjligt, på fredlig väg — men om detta icke låter sig göra, om de der mötas med brutalt och rått öfvermod, då måste väl den råa styrkan tyvärr ännu en gång bli den skiljedomare, som skrifver sitt utslag i blod. Det är bedröfligt att så förhåller sig, men det är nu en gång så; likasom det är visst, att kriget endast ur en dylik synpunkt kan godkännas. Kasta vi våra blickar bort mot Polen, så mötas vi af en förfärande syn, af en tafla som skall komma att städse förblifva en skamfläck för vår samtid, om denna med hittills visad apathi låter allt der passera. Vi vilja angifva några punkter af det utrotningskrig, som der pågår: Den katolska kyrkan, till hvilken mer än 48 af Polens befolkning hörer, får hädanefter i Weichsellandet, Polens nuvarande beteckning, endast betraktas säåsom en främmande religion, endast tolererad vid sidan af statskyrkan, den ortodoxt ryska. Alla privata skolor för såväl gossar som flickor skola vid detta skolårs slut stängas, hvarefter inga andra än ryska skolor få hållas. Alla embetsoch tjenstemän af polskt ursprung, tillochmed ur de lägre graderna, skola efter hand skiljas från den offentliga förvaltningen. Alla skrifvelser mellan myndigheterna hafva redan länge affattats endast på ryska språket; men enskilda personers petitioner, ansökningar etc. hafva hittills kunnat skrifvas på polska. Nu har befallning utfärdats af inrikesministern i Petersburg, att en viss tid skall bestämmas, hvarefter inga petitioner eller ansökningar, som ej äro skrifna på ryska, få emottagas. Dessa påbud torde vara tillräckliga, för att visa, huru Rysslands alla dekreter endast åsyfta det polska elementets utrotande så snart som möjligt. Se vi återigen hän till Nordslesvig mötas vi äfven der af en absolutistisk militärmakts bemödanden att undertrycka den nationalitet, som der är boren. Detta sker visserligen icke med samma brutalitet, som den Ryssland visar i Polen; men undertryckningen försiggår kanske likväl lika kraftigt. Att börja med, visar Preussen ännu icke någon lust att fördragsenligt lemna ifrån sig Nordslesvig — naturligtvis i hopp att genom detta dragande ut på tiden det tyska elementet skall hinna att bli det öfvervägande. Köln. Leit. säger rent ut, att äfven om danskarne afstode från Flensborgslinien, från Dyppel och Als, skulle man derför icke kunna hoppas, att denna fråga skulle vara löst. Detta är ika sannt som att Nordslesvig ännu en gång skall komma att spela en vigtig roll. Sjelfva Köln. Zeit. anar detta och säser äfven rent ut: Vi ha här icke att göra ned det lilla till marken slagna Danmark, itan med hela den skandmaviska Norden, i vilken rörande Slesvig blott en mening råler. Vare sig att man talar med en svensk, m norrman eller en dansk, så gnistrar hvarje wordisk mans öga, när han talar om Slesvig, ch hvarje svärd i Norden slipas för vederällningens dag. Man kan visserligen yttra ig mycket ringaktande om Sverige, Norge ch Danmark samt hela deras stridsmakt. Inen snökonung skall mera komma öfver )stersjön, för att i Tyskland spela en sådangroll om Gustaf Adolf. Olikheten i krafterna har lifvit för stor. Men nämnda svaga stater änka ej heller på att anfalla oss med egen raft allena. Endast då nordtyska törbundet ngripits af mäktiga fiender, skola de förna sig med våra fiender, men också då elt säkert, om vi icke skipa rättvisa i Slesig. Frankrikes krigsminister Niel låter n. beväpna ej allenast fästena kring Paris, tan hopar äfven i desamma en oerhörd massa iltartilleri. 80m han dnf-ssAAI .— Fp) Ö — —rn