Rättegangsoch PolissakerPoliskam maren. Det är ingalunda här i staden ovanligt att ättlingarne af de gamla vikingarne råka i lufven på hvarandra, ej heller är det oerhördt att, hvad besagde attesader bestämdt icke skulle gjort, den part som dervid dragit det kortaste strået vädjar till polisen, oeh slutligen är det ett förhållande, som man ofta finner då man är närvarande vid poliskammarens sessioner att nemligen såväl målsegare som svarande för dylika nordiska kämpalekar bli dömda till böter. Så hände det ock i går då ett mål förekom emellan packhuskarlen J. Sveusson och en af dessa bro-, kajoch gathörnkringsvälvande våsenden som betecknas med ett namn, illa beryktadt från våra barnaår, — namnet Åbuse. Karlen hette för öfrigt J. G Eklund; han hade hjelot till att vid packhuset lossa diverse fat med vin och konjak. Antagligen hade genom någon process, för hvilken ej närmare kan redogöras, en ringa del af konjaksfatens innehåll kommit att rinna utför Eklunds strupe, hvadan han blifvit, som det på polisspråket heter, synbarligen af starka drycker öfverlastad. För att göra sig lifvet så beqvämt som möjligt lade han sig slutligen ned med armarne hvilande mot ett af de kära konjaksfaten. Då kom packhuskarlen Svensson och dref honom bort derifrån, Men, — sa lydde de först i Thorsdags athörda vittnenas berättelser — Eklund lät sig icke nöja med att sålunda ryckas ur sina betraktelser. Han tog en sten och slog dermed utan minsta tvekan Svensson i ryggen, hvarefter han på honom kastade ett par andra stenar — alla af den aktningsvärda dimension som användes för gatläggning. Ett par andra vittnen afhördes älven i Thorsdags. De voro f. d. artillerister och buro namnen Rossini och Bellini — namn som man blott beböfver uttala för att tycka sig höra do ljufligaste melodier. Deras uppgifter harmonierade dock ej fullt mel hvad som förut blifvit berättadt, och de förklarade att Svensson behandlat Eklund på ett sätt, som skulle kunnat reta tillochmed en nykter menniska. Vid det förhör, som i gåt ytterligare företogs om saken, visade sig, att liksom Rossinis och Bellinig ryktbara namnar icke skulle tillåtit sig att ha en falsk ackord på sitt samvete, så hade icke heller de hederliga f. d. artilleristerna velat ha ett falskt ord på sitt. Svensson hade nemligen, hvilket Rossini ganska riktigt iakttagit, såsom introduktion till striden gifvit Eklund en terz och derefter dragit honom vid håret en hel fawn på stenläggningen. Resultatet af vittnesmålen i går blef, att Svensson dömdes till 25 rdrs böter och Eklund för fylleri och öfvervåld m. m. till att plikta 30 rdr, hvilket belopp han i brist på tillgång till böternas gäldande skulle afsitta med sex dagars fängelse vid vatten och bröd. Från Landsorten. En oregerlig sälle. I Lördags middag, berättas det från Jönköping, uppstod slagsmål ute på vestra förstaden emellan ett par arbetskarlar, hvarvid den ene blef ganska illa sparkad och slagen. Slutligen anlände polis ; de båda kämparne fördes till vaktkontoret, och den anfallande parten, som befanns vara betydligt drucken, insattes i arresten för att sofva ruset af sig. Dit inkommen, vände han sitt raseri mot en gammal man, som förut befann sig i arresten i samma predikament, och hvilken i ett bedrofligtaätillstand måste undanryckas våldsverkaren. Ensam vorden, var dennes första åtgärd att slå ut fönsterrutorna, hvarefter han, ursinnigt skakande gallret, utstötte de obyggligaste tjut, hvilket naturligtvis hade till följd att utanför på torget samlades en stor skara pojkar och andra sysslolosa, hvilka under ett par timmars tid, märkvärdigt nog, tilläts genom hurarop och oljud störa gatufriden.