(Insändt) På 1:sta Maj. Hvad fiöjd, hvad lust! hon öppnas åter Naturens verld, föryngrad, fri, Men den som hennes famn upplåter Och ordnar krafterua deri Ar hjelten man i dag vill ära Med fröjd i bjerta och pokal. En hvar i dag ett rus vill bära: Ej heller jag har annat val, Förstå mig rätt du verld som dömmer Så ytligt och så brådt — mitt rus Är ej af vanlig sprit, jag tömmer Det ej i vanligt sus och dus. Ej som jag från mig skulle stöta Den glömskans makt oss himlen gett, Nej! men när Våren jag skall möta Jag gör det helst med okränkt vett.