nerna. Köln. Zeit. yttrar med anledning af detta referat sin önskan, att man såväl i Paris som Berlin måtte yttra sig annorlunda och snarare tänka på freden, som folken önska, än på kriget, som endast kan vara den militära snobbismen täckelig. Den frågan har nu en gång väckts, och Europas nationer skola ej upphöra med att förnya henne: Åro folken till för militärens skull eller militären för folkens? Köln. Zeit. erkänner sjelf, att flera stater i Nordtyska Förbundet ej kunna komma ut med de krigsutgifter, man af dem fordrar, och Preussen kan icke länge hålla på med att lemna tillskott. Från Darmstadt meddelas, att man af dervarande ständer begär 2,877,445 gulden till wtomordentliga utgifter, och likväl finnas i detta belopp flera poster utelemnade, såsom omkostnaderna vid fältlasarettens inrättning, landtvärnets utrustning m.m. Vi tillstå uppriktigt, heter det i Frankt. Zeit., att det svartnar för ögonen på oss, när vi jemföra dessa jättelika utgifter med vårt storhertigdömes ringa omfång, och det är för oss obegripligt, huru landet skall i längden kunna tillfredsställa så öfverdrifna fordringar på de skattdragandes pung?. Och likväl vurma de tyska tidningarne för, att Frankrike skall göra början med afväpning, fastän Preussen så till det yttersta tager sina förbundsvänner i anspråk. Också torde väl fredsdityramberna i detta fall vara ungefär lika ärligt menade som dom furst Gortschakoff för några dagar sedan uppstämde i sin organ Journ. de S:t Petersbourg, fastän ryska rikets budget för 1868, hvilken upptager de samlade utgifterna till 480, millioner rubel, lemnar till krigsministeriet 131!(, mill., eller mer än en fjerdedel. Storbritanniens tronföljare besöker f. n. med sin gemål Irland, hvars befolkning, hvilken man skulle trott vara synnerligt fientligt stämd mot engelsmännen, jublande strömmar prinsen af Wales till mötes. I en korrespondens derifrån läses t. ex.: Den gröna öns befolkning är lättrörlig; historien om de senast förflutna dagarne bevisar, huru den kan entusiasmeras för sina regenters personligheter, och Irland är i sjelfva verket så styfmoderligt behandladt med besök, att saken nu har nyhetens behag. Bland den massa af några och 50,000 personer, som hvimlade på kapplöpningsplatsen vid Punchestown, rådde en rörelse, en uppsluppen bullersam glädtighet, som trotsar all beskrifning. Luften genljöd af oupphörliga hurrarop, som aldrig ville taga slut, då folket omgaf prinsens vagn och helt enkelt knuffade den mäktige lord Strathnairr (öfverbefälhafvare öfver armå6en i Irland) och andra betydande personligheter åt sidan, för att få byta handslag med grefven och grefvinnan af Dublin (hvilken titel det furstliga paret bär i Irland). Polisen hade trängts i bakgrunden. Lord Derbys helsa är nu bättre. Han är ofta ute och åker i öppen vagn. Arbetarne i koldistrikten i Södra Lancashire ha gjort strike, sammanrotningar och störanden af lugnet höra till ordningen för dagen. De främmande arbetare från Staffordshire, som ditkallats af vissa grufegare, måste dagligen skyddas af polis, då de begifva sig till och ifrån arbetet; i Whelley, der denna försigtighetsåtgärd underlåtits, rusade 700 sysslolösa arbetare på främlingarne och jagade dort dem. Man kan finna, hvilket omfång striken tagit, deraf, att vid ett möte i Wigan 6 till 7,000 personer enstämmigt beslutit att fortfara med striken. Polis och militär taga nödiga mått och steg, för att skydda lugnet i trakten. I morgon skall det stora preussiska krigsskeppet König Wilhelm löpa af stapeln på Thames Iron Ship Building Companys varf. Från södra Frankrike höres stark klagan öfver de dåliga utsigterna för såväl säd som vin. Torkan har strängt hemsökt sädesfälten. . Den kejserlige prinsen har välbehållen återkommit till Paris från sin första utflykt någorlunda på egen hand. Regeringen har framlagt talrika lagförslag för lagstiftande kåren, bl. a. äfven förslaget om bivägars anläggande. —— — Telegrammer.