bar räknat ut, att Dumas i sina dagar förtjenat 11,800,000 fres. Hvart ha de tagit vägen? Alexander Dumas sjelf kan icke säga det. De många, som han hulpit, kunna det. Fattig eller rik, är Alexander Dumas alltid vid lika godt lynne, alltid lika populär. Nu sätter ban upp en tidning af samma skäl som han öppnade en teater: för att skaffa sig -Smäåpengar och för att reformera samtiden, och han låter sin DArtagnan göra aågra melankoliska jemförelser mellan sitt första intåg 1845 och sitt andra 1868. I materielt hänseende egnar han hr Haussmann sitt beröm ehuru han vemodigt ser sig omkring efter de gamla kära historiska minnesmärkena; istället för de stora genierna finner han de små; istället för Balzac, Ponson du Terrail; istället för Alfred de Musset, Octave Feuillet; istället för Alfred de Vigny, Leon Laya; istället tör Meyerbeer, Offenbach; istället för Rachel, M:II. Favart; istället för Frederic Lewaitre — ingen. Men DArtagnan är filosof och vet att lifvets väg går upp och ned; han har desslikes en fin näsa och ser att kritikasterna intagit diktarnes plats, ser, att om vår tid icke är skapande, så är den desto mera kritiserande; skaffar man sjelf inga barn till verlden, så förstår man desto bättre konsten att påklada och ännu bättre att afkläda andraf barn. Han bar läst alla de stora bladen och ser att de med sina lumpna 10 högst 20,000 abonnenter ha ingenting att betyda, hvaremot de små med siva 300,000 äro allt; ban vill fördenskull sjelf vara ett litet blad, också han vill befatta sig med kritiken, men han vill skapa ryktbarheter, icke sabla ned dem och alla unga skribenter skola vara hans barn på samma sätt som de varit det i 20 år. DArtagnan låter derhos sina läsare veta, att han med tillhjelp af de 15 ecus, som han har i sin ficka, skall kunna lefva ett helt år, älven om han icke lår en enda abonnent. Hvad är popularitet?, sporae jag mig i går då man berättade mig om följande upptrade: Samma dag, den heta debatten om presslagen förekom i deputerade-kammaren, lemnar kejsaren Tuilerierna, åtföljd af två kavaljerer. Väderleken är strålande och innan de tre ridande, höge herrarne ha hunnit till Place de la Concorde, ha de omkring sig en tät hedersuppvaktning af sjelfva folket. Ankomna dit sätter kejsaren sin häst i galopp antagligen i den tanke, att den improviserade eskorten skall inskränka den smickrande demonstrationen till hvad som redan skett, men parisarne ha i dag lust att agera uppvaktning och de galoppera med. I Champs Elys6es blir trängseln så stor, att passerande vagnar måste stanna, den ene af kejsarens kavaljerer gör mine af att rödja plats, men kejsaren lägger leende och afböjande sin hand på hans arm. Då folkmassan ser att hennes hyllning upptages nådigt bryter jublet löst i ett stormande: Pire VEmpereur! Monarken söker sorsigtigt att bana sig väg, men detta sätt att färdas är tröttsamt och farligt; ankommen till de fem springvattnen i midten af Champs Elysces vänder han om sin häst. Parisarne ha icke sin mästare i anordnandet af genialiska upptåg; då mängden ser att herrskaren vänder om, gör den detsamma, men går nu ordentligt i leder, arm i arm, afsjungande den populära arian: Fais-toi-soldatl som i dessa tider tillika är en byllning åt kejsaren, som har sångarne framför sig, bakom sig, på begge sidör; vid slutet af hvarje vers flyga mössorna högt i luften under ropet Vive VEmpereur! Då den första sången är slutad uppstämmes Reine Hortense och nu tar kejsaren af hatten för sin moders minne och helsar åt alla sidor. Det var detta, man ville. Ändlost jubel! Vid ingången till Tuilerie-trädgården blir kejsaren först qvitt sin hederseskort, men vid ankomsten till palatset säges han ba varit rörd och tanksull. På Börsen lade man upprädet på minnet. Man talar i Faubourg S:t Germain mycket om en esa till Jerusalem, hvilken skall företagas af 4 herer och 4 damer af den non-plus-altra fina verlden. Hvarje deltagare har för resans omkostnader anslagit 0,000 sres. Fyra hertigars död (duc de Luynes, duc le Gars etc.) har bragt sorg i flera af de första faviljorna och man vill nu begagna sorgetiden till foetagandet af en liten pilgrimstur! RER LA TREE