——— —— —— — teksbankslagen ändrad. C. A. Raab var mycket sträng mot hypoteksbanken och välvillig mot de lånebehöfvande, som han önskade ett rikligt guldregn, fastän han annars grufvar sig öfver den förfärliga skuldsättningen. Derefter företog Första kammaren Eric Olssons af bankoutskottet afstyrkta motion, att ingen ny enskild bank hädanefter skulle få oktrojeras med sedelutgifningsrätt, och att denna skulle upphöra äfvea för öfriga enskilda banker när deras oktroj går tillända. Till denna motion är den genombeskedlige Eric Olsson endast namnfader. Sjelf har han endast producerat en motion, men af det komiska slaget; deri uppräknar han ett stort antal personer, mantalsskrifna i hans hemort och anställda vid Kumla och Halsbergs stationer såsom tjenstemän vid jernvägs-crasikenj han anför deras löner, som han anser mycket höga, och föreslår derföre att — jernvägsbyggnadsstyrelsen skall indragas. Emellertid, hans adoptivbarn har redan gifvit Första kammaren mycket att syssla, och i morgon börjar Andra kammaren att taga samma barn om hand. I förbigående vilja vi, med anledning af Eric Olssons motion rörande de enskilda bankerna nu, i minnet återföra kommersrådet Santessons yttrande i en af honom för 20 år sedan utgifven broschyr: — Då jag förnimmer det myckna skriet mot privatbankerna, och granskar de skriande, så påminnes jag om dem som gjorde sammaledes mot diskonterna förr, och jag grupperar dem då sålunda: 1:0 skria de som icke äro aktieegare i privatbankerna, men gerna skulle vilja vara det så länge dessa gifva god vinst; 2:0 skria de som icke få nog stora lån och nog ofta, eller som icke få göra dem till stående mot räntans inbetalande; och 3:o skria de som icke tå lån af samma orsak som de ej få låna at enskilda; samt 4:o de skriare som alltid skria när andra skria förut. — Om den gamle veteranen Santesson nu lefvat, så skulle han fått ytterligare bekräftelse på riktigheten af sin gruppering för 20 år sedan. I Första kammaren var det förnämligast friherrarne Raab, A. C. och C. A., som skriade men ville visst icke säga något förklenande om de enskilda bankernas verksamhet. Nämnde friherrar talade så ordrikt, nu som alltid, att den ende som egentligen egnade dem någon synnerlig uppmärksamhet var hr Wallenberg; men han gjorde det con amore, besvarade deras satser och belyste åtskilliga faktiska oriktigheter hvartill de i ifvern gjorde sig skyldiga. Hr Wallenberg kunde icke försaka nöjet att skämta smått med frih. A. C. Raab, hvilket högeligen retade denne, som i hettan påstod att hr W. hade hånat de lånebehöfvande, hvarpå hr W. genmälte att så dum kunde han icke vara att håna dem som voro privatbankernas kunder. Troligen hade alla åhörarne på läktaren väntat sig en lifligare debatt, åtminstone ett svårare anfall mot privatbankerna, än de som åstadkommos. Vi förstå icke huru en här utkommande tidning, som tagit på entreprenad att äta upp privatbankerna med hull och hår, kan säga, att i hela hr Wallenbergs uppträdande låg ett visst något, som tycktes antyda att han kände att marken börjar svigta under hans fötter. Icke var det friherrarne Raabs orationer som kunde förorsaka jordskalf. Hr Hasselroths godmodiga buller rubbade icke en enda stol, hr Schartau gaf privatbankerna ett ganska vackert vitsord, och hr Frisk fungerade endast som adjutant åt de begge oftanämnde friherrarne. Den ende som med hr Wallenberg kunde täfla i sakkännedom var riksarkivarien Nordström, men icke heller han klandrade privatbankerna. — På det hela taget var det ett ganska klent anlopp som gjordes i Första kammaren mot de riksvådliga privatbankerna. I Andra kammaren skall det väl gå hetare till i morgon. Huruvida motionären kommer att öppna debatten våga vi icke förutsäga; men vi ana, att han itter öfver, och sedan diskussionen en god stund fortgått begär ordet och yttrar: jag hade tänkt yttra mig i frågan, men då jag redan blifvit förekommen af — — så förenar jag mig i allo med honom; — eller hr — — har redan så fullständigt utredt frågan, att jag inskränker mig till att — att — att instämma med honom; — eller kanske tiger Eric Olsson fullständigt, nöjd med att hafva medverkat till den der skakningen som medfört ett visst något hos hr Wallenberg. PM taharae I 11 Anvil 122Q