råa grund at regeringens udna nederlag kommo påskferierna icke olägligt för henne. Parlamentet blef i Fredags ajourneradt, och förhandlingarne angående den irländska frågan komma först d. 27 d:s att åter upptagas. Man afvaktar redan nu med någon nyfikenhet, hvad regeringen skall kunna tilldess företaga sig. Från Washington skrifves, under d. 17 Mars, rörande anklagelsen mot presidenten Johnson, att hela åhörareplatsen i senaten var vid det första sammanträdet härom alldeles öfverfylld, emedan alla väntade sig skola få se presidenten i egen person framträda inför domarebordet. Allmänheten blef dock bedragen i denna sin förväntan, emedan presidenten icke ville ställa sig på detta sätt till allmän beskådning. Då den uniformerade härolden på en vink af öfverdomaren med stentorsstämma utropade: Andrew Johnson, Förenta Staternas president, Andrew Johnson, framträd och försvara Eder mot de af representanternas kamrar mot Eder framförda klagomål, — Andrew Johnson! — då gick en allmän rörelse genom salen, och allas blickar riktades mot dörren till presidentens arbetsrum, men man såg endast attorney-general Stanberry (hans försvarare) och hans ötriga advokater inträda. Hela scenen egde för öfrigt något teatraliskt, som endast föga öfverensstämde med sakens egentliga natur. Damerna, hvilka i förbigående sagdt utgjorde de två tredjedelarne af publiken, hade till största delen infunnit sig i samma toilette som den, i hvilken de besöka teatrarne, och i sjelfva salen såg den i sin domaredrägt klädde Chase så imponerande ut, att man trodde sig bevista en scen i en rättssal uti ett eller annat drama, — säger en korresp. i 4Indp. belga. Han; fortsätter: Vissa representanters och senatorers välbekanta anleten erinrade likväl tydligt om, hvar man befann sig. Restaurationen och cafeet voro alldeles öfverfyllda af menniskor, och i försalarne hvimlade det af livröklädda betjenter och svarta kuskar. Dessa senare äro de enda färgade som ha tillträde till Capitolium; men de platser, der de vanligen bruka visa sig, voro denna dag fullsatta med åhörare, som skaffat sig tillträdeskort. De svarta voro vid detta tillfälle icke väl sedda, emedan man befarade opassande demonstrationer af dem mot presidenten. I Österrike har stämningen varit något nedslagen, emedan man erfarit, att kejsar Frans Josef ej velat genast sanktionera den af båda kamrarne antagna äktenskapslagen. Man har vetat, att kejsaren belägrats af de klerikala från alla sidor, hvilka på allt sätt ansträngt sig för att förebygga sanktionen. Och man har derför trott kejsaren möjligen vara för svag att kunna motstå lockelserna. Nu har stämningen åter höjt sig, i det man erfarit, att Herrehuset beslutat om skollagen i samma frisinnade anda som ang. äktenskapslagen. Ministrarne uttalade sig vid förhandlingen om skollagen ej mindre frisinnadt än under diskussionen om äktenskapslagen, och man hoppas derför, att när riksrådet efter påsk åter upptager sina förhandlingar, skola båda lagarne redan hafva erhållit den kejserliga sanktionen. Till ministerpresidenten furst Auersperg har inlemnats en af 14 kyrkofurstar undertecknad adress, i hvilken den fruktan uttryckes, att kyrkan numera kan komma att beröfvas rättigheten att sjelfständigt döma i afseende på sina egna angelägenheter. Frankrikes officiela tidning meddelar en berättelse från handelsministern Forcade ang. den komits arbeten, som nedsatts till befordrande af arbetarnes studier å verldsutställningen. Af densamma framgår: 400,000 fria inträdeskort ha utdelats till arbetare, inberäknadt dem som utlemnats till elever; de för främmande arbetare inredda boningare ha hyst mer än 30,000 personer och i den för samma ändamål anordnade restaurationen ha 1,400,000 personer intagit sina måltider. I Paris hade arbetarne samlats efter 114 yrken och valt 354 delegerade. Dessa delegerade ha utarbetat berättelser, at hvilka 102 redan utkommit och 25 ännu återstå; dessa berättelser prisas mycket. De i dessa berättelser intagna önskningar och förslag äro af ganska stor vigt, såsom: inrättandet af tekniska och yrkes-skolor samt föreläsningar; inskränkning af barnarbetet i fabrikerna; upprättande af förlikningsrätter för arbetarne, hvilka skola ha sig ålagt att utjemna dessa tvister med arbetsgifvarne, och båda parternas likställighet; ändringar i bestämmelserna om arbetarnes generalråd (conseils des prudhommes) och om arbetsböckerna; afskaffandet af art. 1781 i Code Napolson, enligt hvilken vid tvister om aflöningsfrågor arbetsgifvarens utsago är den bestämmande. — De delegerade hade uttalat ytterligare några andra önskningar, hvilka ministerns berättelse likväl förbigår med tystnad; bland dem äro tvång för barnen att till sitt tolfte j: