nya nationalsängarne, säger A. Bl, utmärka sig både genom sin goda ensemble och den behagliga timbren i deras röster. Från Danmark. Sistl. Söndag firades i Köpenhamn i konstakademien på Charlottenborg en minnesfest öfver afl. prof. H. V. Bissen. Antiksalen var, säger en Köpenhamnstidning, med anledning häraf helt och hållet beklädd med svarta draperier, på hvilka hängde minneskransar. I ena ändan af salen var konstnärens porträttbyst uppställd, modellerad i kolossal storlek af bildhuggaren Peters och den andra ändan af salen upptogs af en genius, modellerad af den afl. konstnären, och på ömse sidor om denna stod en brinnande offerskål. Salen upplystes af 10 väldiga, florbehängda kandelabrar, hvilkas talrika ljus kastade ett dämpadt skimmer öfver forntidens mästerverk, hvilka togo sig förunderligt gripande ut med sina hvita färger mot den röda bakgrunden. Allt hvad Köpenhamn eger stort och utmärkt hade begagnat detta tillfälle att visa den aflidne konstnären den sista ärebetygelsen. Förutom konungen och drottningen med svit bemärktes bland samlingen konstakademiens professorer, medlemmar och elever, samtliga ministrarne, diktarne Hauch, Paludan Miller, Andersen och Ploug m. fl. Efter afsjungandet af en vacker kantat förf. af C. Ploug till musik af P. Heise, skildrade prof. N. Höyen i ett längre föredrag den aflidne konstnärens lefnad och verksamhet och den förlust Danmark och konsten genom hans död lidit. Sedan derefter kantatens andra atdelning afsjungits var den enkla men högtidliga minnesfesten slutad. — Äfven i Köpenhamn råder en uppsjö på musikaliska törströelser. Främst bland dessa sättes dock de konserter, vid hvilka sångaren Julius Stockhausen uppträdt. Ett så exklusivt beröm som af Köpenhamnskritiken egnas denne sångare, kan endast jemföras med de florilegier, hvarmed pariserpressen och pariserkorrespondenterna täfla om att uppvakta vår utmärkta landsmaninna Kristina Nilsson. Utsökt musikalisk konstojutning, en sällsynt förening af den mest utbildade teknik och det finaste och själfullaste föredrag, Åfulländad sång, en röst hvars böjlighet påminner om den mest rutinerade sopransängerskas, se der några epiteter på måfå tagna ur högen. Synnerligen beundransvärdt lärer sångaren föredraga Schumanns och Schuberts romanser. — Till Köpenhamn har nyligen anländt en anran virtuos, troligen ensam i sitt slag. en ungrare vid namn Nazy Jakob, som trakterar ett af sin folkstams enkla musikaliska instrumenter, den s. k. herdeskallmejan. Det instrument, som han begagnar, har han sjelf förfärdigat under en långvarig österrikisk sångenskap; han säges förstå att aflocka detta instrument en mångfald af rätt vackra toner. Vidare spelar virtuosen på ett annat blåsinstrument Enfonion? och skaftet på det af österrikarne så mycket fruktade ungerska vapnet Hunnadypiskan, hvilket under revolutionen i Ungern år 1849 var ett förfärligt vapen i ÅIunnadyhusarens hand, har han äfven förvandlat till ett musikaliskt instrument, på hvilket han spelar de svåraste musiknummer. — Konung Kristian IV:s, hans drottnings och hans sons samt konung Fredrik III:s och hans gemåls kistor, som förvaras i Roskildes domkyrka, ha nyligen blifvit flyttade från källaren under Kristian IV:s kapell upp i detta, som nu efter en 23:årig reparation och utsmyckning är fullt färdigt att emottaga de högstsaligas jordiska qvarlefvor. — På Vesterbroes apteater i Köpenhamn uppträder f. n. en vatlet som utmanar hvar och en som lyster att våga en brottning med honom. En Köpenhamnstidning gör följande humoristiska skildring af striderna och deras utgång: , Den åÅverldsberömde kämpen hr Guglielmo, en smidig och välbygd ung man, kastade första gången sin danske motståndare (onda tungor vilja veta, att det var ett beskedligt stadsbud, som mot en liten kontant erkänsla spelade denna roll) till marken och dermed slutade det första puniska kriget. Det andra började häromdagen då en värdshusvärd Peter-en anmälde sig hugad att våga en dust med den rerldsberömde. Salongen var ävnu mera Sbesatt än orra gången, men hr Petersen fann för godt att göra ig osynlig, men deremot uppträdde en annan stridsysten kämpe, en bagaregesäll, på arenan och denne castade i en handvändning den starke mannen i baccen och sålunda med ett häfdade sitt fosterlands ra och dessutom inhöstade en positiv forijenst af 0 rdr. Att denna sakernas utgång uppväckte ett atriotiskt jubel hos publiken är klart som dagen och riumsatorn kuskade af i en droska under den utanör teatern samlade mängdens högljudda bisallsyttrinar. Om det är sannt att denna gladiatorstrid skall örnyas handlar hr Guglielmo uppenbart klokast i rå förhand läta asenrera gina rafhan W 8 sa.