lån ur mrs Ireton P. Bembridges garderob. Hon hyr ett af de stora husen för sig och sin betjening. — Omtalade hon allt detta i balrummet? — — Allt detta? Sådana småsaker går hon igenom på mindre än ett par minuter. Jag skulle ha fått höra hela hennes lefnadshistoria och Ireton P:s med, utan tvifvel, detaljerna af hennes sista illamående — notabena om hon haft något — och mycket annat, ifall jag bjudit upp henne till dans. Men der är hon ju! utropade George i det han vek åt sidan gardinen som hindrade Harriets utsigt åt gatan, se der kommer hon åkande i en pony-vagn. Harriet blickade ut i det hon låtsade vara mera nyfiken än hou var. I en låg, elegant men något prålig vagn, dragen af två gråa ponies, mycket vackra och af stort värde, satt en lady hvars skönhet var lika obestridlig som hennes hästars och hvars elegwms motsvarade prakten af hennes equipage. I sin egenskap af qvinna bemärkte Harriet hennes dyrbara klädning, innan hon gaf akt på hennes ansigtes skönhet, förhöjd som den var af den fullkomligaste fjäderprydda hatt som någonsin utgått ur en nipperhandlerskas butik. Hennes skönhet var på en gång regelbunden och bländande. Kinder och läppar hade helsans fulla rodnad, massor af mörkbrunt hår lågo i otaliga flätor och lockar under den oförlikneliga hatten, ögonen voro så mörka stt det vore en för lätlig öfverdrift att kalla dem svarta, tänderna glänste som rerlor, med ett ord hon strålade af skönhet. Men i hennea utseende, i hela hennes personlighet och utstyrsel, från hufvud till fot, låg der ett odrägligt uttryck af sjelfbelåtenhot och stolthet. Hen