AERHODUASVS ENEj:jCEUANUHSRHNUTPÄ XXII. D. 20 Mars. Det är icke vår uppgift att punkt för punkt omnämna kamrarnes beslut i afseende på statsregleringen. Vi hafva gjort oss till regel att endast redogöra för sådana debatter och beslut som företrädesvis äro af intresse och hvilka i ett eller annat afseende belys. situationen. Etter den lifliga debatten rörande handelsoch sjöfartsfonden behöfde Andra kan:marens ledamöter, både segervinnarne och de besegrade, några ögonblicks hvila. Den biut dock icke långvarig, ty kammaren låg betydligt efter den första vid behandlingen af hutvudtitlarne. Med anledning af väckt motion hade statsutskottet föreslagit att riksdagen skulle hos K. M:t anhålla, att intilldess frågan om kammarkollegil förändrade organisation kan varda slutligen afgjord, ombeten och tjenster inom nämnda embetsverk må endast på förordnande och tillsvidare tillsättas-. Framställningen grundas på två suppositioner, den ena att den ifrågasatta förändringen i svonska jordens nuvarande beskattningssätt skall komma till stånd och den andra att br Björcks motion om embetsverkens reorganisation skall medföra icke oväsendtliga indragningar inom kammarkollegium. Men på samma gång utskottet såsom sannolikt antager att dessa reformer skola ästadkommas, ehuru naturligtvis tiden derföre icke med den ringaste visshet angifvas, vitsordas äfven den mångfald af ärenden som kammarkollegium har att bandlägga. Är det af vigt att dessa ärenden allt framgent med nit och skicklighet behandlas, så synes det klart, att de som dertill skola använda sin tid och sina krafter icke böra försättas i en så prekär ställning som utskottet föreslagit. Genom tjenstornas stållande endast på förordnaxde, beröfvas alla som på sådant sätt inom kollegium befordras, utsigten till pensionering enligt den tjenstegrad som de innehafva, och det är ganska troligt att, under sådant förhållande, alla yngre och skickligare tjenstemän i de lägre graderna inom kollegium skulle söka sig andra mera trygga anställningar, och det är icke heller osannolikt att detta embetsverk, som alltid åtnjutit och åtnjuter så stort anseende, skulle likna t. ex. Lifbeväringsregementet, som ingen framtid har. Utan tvifvel hade utskottet således försarit välbetänkt — och man kan säga: rätvrådigt — om dess framställning inskränkt sig till det fullt praktiska och lika ändamålsenliga förslaget, att alla embetsoch tjenstemän som efter detta inom kollegium befordras skola underkasta sig de förändrade