Österrike, en rörelse, hvilken bebådar en 1 friskhet, som man knappast kunnat tilltro uen stat, man så länge varit van att anse för utlefvad. Det är isynnerhet den reform, hvilken sträfvar att särskilja stat och kyrka, som antyder den största kraften och en fördomsfrihet hos den stora allmänheten, som slående J I visar, huru den andliga frigörelsen redan bemäktigat sig det allmänna medvetandet och huru terrängen redan är beredd för en tidsenlig reformation. De sex grundlagar, som d. 21 Dec. 1867 antogos för den österrikiska staten, innehöllo grundvalen för hela den österrikiska författningsbyggnaden, hvilken synes ega framtiden för sig. I utförandet at de enskilda paragraferna at dessa grundlagar ligger äfven upphätvandet a konkordatet med pålvestolen. Uuörandet började med inlemnandet vid representationen af de bekanta lagarne om äktenskapet och skolan, genom hvilka dessa statens högvigtiga litsnerver skola undandragas presterskapeis oinskränkta makt. I riksdagens deputeradekammare antogos båda lagarne med regeringens uttryckliga bifall. I otverhuset har det kyrkliga utskottet redan tullständigt antagit lagen om det borgerliga äktenskapet, men blow hälften af skollagen. Man väntar att plenum skall uttala sig fullständigt i dep-kammarens anda. Huset inser att ett reaktiouärt uttalavde i dessa brännande frågor skulle kunna bli sarligt för dess eget bestånd. Regeringen har emellertid under den långvariga kampen i Herrchuset icke lagt armarne i kors, utan otvetydigt bekräftat sin uppfattning at äktenskapsoch skolfrågan genom provisoriska förordningar. Under tiden från är 1839 ill offentliggörandet at den kejserliga kungörelsen d. 9 Juni 1842 kunde ett blandadt äktenskap i allmänhet endast afslutas under det vilkor, att giftermålskandidaterna i en förskrifning förbundo sig att uppfostra sina barn i den katolska läran — alldeles som i det fria protestantiska Sverige vid ett blandadt äktenskap barnen skola uppfostras i den evangeliskt-lutherska läran. År 1848 upphäfdes denna bestämmelse, under inverkan af den renande vind som då drog genom Europa, och föräldrarne tillätos fritt bestämma, i hvilken bekännelse deras barn skulle uppfostras. Detta dekret upphaldes taktiskt genom konkordatet al d. 18 Aug. 1855; men nu har det återigen satts i kralt genom en ministeriel kungörelse och anbefallts till noggrann efterföljd, hvad angår de mellan 1839 och 1842 ingångna äktenskap. Detta är betydelsefullt såsom ett lagligt brytande af konkordatet. ÄÅfven i skolfrågan har den nuvarande undervisningsministern protessor v. IIasner icke atvaktat errehusets beslut, för att göra några djupa grepp. Han har neml. helt enkelt fråntagit Jesuiterorden ledningen af gymnasierna i Feldkirch och Ragusa genom en blott kungörelse uill dervarande ståthållareskap och berötvat det bekanta Jesuitergymnasiet på Freinberge vid Linz befogenheten at en offentlis läroanstalt. Han har äfven tillstadt kommunen i Wien upprättandet af en pedagogi. Dessa genom ett blott penndrag, mot det erkebiskopliga konsistoriets algjordt uttalade vilja träffade bestämmelser visa, att den nuvarande regeringen tagit tyglarne ur det förras händer. Det bestämdaste steget mot presterskapet var dock inrikesministern d:r Giskras kungörelse till ståthållarena af Steiermark och Öfra Österrike, enligt hvilken dessa skulle varna presterna för stämplingar och erinra dem om, att de såsom statsborgare lödo under landets lagar och aw alla lagstridiga handlingar å deras sida skulle ovilkorligen dragas under straffdomstolarne. Dermed hade man officielt gjort slut på presternas undantagsställning till domstolarne; ty dittills hade man utsträckt den bestämmelsen i art. 14 af konkordatet, att vid presternas förseelser sådan hänsyn bör iakttagas, som den det andliga ståndet tillkommande aktning kräfrver?, nästan ända till strafflöshet sör alla presternas handlingar. Ätven nu står dock den rättsolikhet fast, att biskoparne endast stå under påfvens jurisdiktion och att de af verldsliga domstolar fällda prester skola utstå sitt fängelsestraff i andliga hus. Endast i erkebiskopsdömet Wien finnas 62 sådana med ej mindre än 2,290 andliga innevånare. De värsta olämporna af detta slag egde rum i Tyrolen, och då man ej kunde vänta, att den dervarande klerikalt sinnade ståthållaren Toggenburg skulle inskrida mot sina andliga trosförvandter, så blef han helt enkelt afskedad och eftertöljdes at en annan mera pålitlig. Lägg härtill regeringens ifver att utvidga tolkskolornas antal och ställa dem på en fullt tidsenlig grundval, hvilket är mer än något annat en nagel i ögat på vår tids presterskap —, och en hvar kan lätteligen finna, huru kraftigt den österrikiska regeringen börI 98 DD hua AA mm or PP 11 lan att