sitt påstående i stämningen, bestridande att något afseende skulle fästas å Linds skrifter. Begge parterna öfverlemnade målet till pröfning och domstolen tillkännagaf att utslag skulle afkunnas d. 30 Mars. En tiggare stadd vid kassa. En tiggargubbe, hvars klädedrägt vittnade om den djupaste sattigdom, sökto för några dagar sedan nattherberge å ett i Skaraborgs län beläget hemman, hvars innehatvare äro kända för sin välgörenhet mot fattiga. Gubben erhöll tak öfver hufvudet och anvisades en snygg bädd, hvarest snart hans trötta lekamen fick komma i åtnjutande af en stärkande hvila. Tiggaren undfägnades innan han gick till sängs med en riklig qvällsvard och fick sig om morgonen efter uppvaknandet ätven derverad en god frukost. Han underlät ej heller att visa sin erkänsamhet för den honom egnade omvårdnaden och betalte sitt logis rikligare än måhända mången förmögen man skulle ha gjort. Vid afskedetagandet upphemtade han nemligen från botten at sin tiggarpåse en med silfverpengar at åtskilliga valörer väl tylid skinnpung och tilldelade såväl sitt värdfolk som dess fem barn rikliga andelar af dess innehåll, nedkallade rörd himlens välsignelse öfver do hjertegoda menniskorna och aflägsnade sig skyndsamt, innan det öfverraskade solket rätt hunnit återkomma från sin förväning. : Läseriets följder. Från en församling inom Skara stift omtalas följande händelse, som ingalunda saknar sina tragiska momenter: Inom ifrågavarande församling grasserade nyligen smittkopporna och bland dem som angreps at farsoten var äfven kyrkovärdens i församlingen son, en förmögen och ansedd bonde. Emellan den sjuke och hans åldriga moder egde ett mindre godt förhållande rum, på grund af stridiga äsigter i religionen. Den gamla var nemligen en itrig läserska, men sonen deremot er skarp motståndare till läseriet. Den sjukes tjstånd antog en oroande vändning, och då Iffh förutsåg att han ej mera skulle uppstå från sitt plågoläger, skickade han ett bud till modren med anhållan om att hon måtte komma till honom, så att han ej skulle komma att skiljas hädan utan att först ha fått trycka sin moders hand såsom ett bevis på att all osämja vore flydd. Den gamla hörsammade dock ej kallelsen, oaktadt tvenne bud affärdades, och sonen dog med det bittra medvetandet, att han ej fått försona sig med sin moder. Då den gamla erhöll underrättelse om soneus död bragtes hon i den yttersta förtviflan; de vilda utbrotten af hennes sorg och måhä da äfven samvetsqvalen öfver att ej ha tillmötesgått den döendes sista vilja, lade äfven modren på sjukbädden och tre dagar efter det sonen aflidit var äfven modrens själ flyttad till eu bättre land. Detta dödstall har i trakten väckt en djup sensation, emedan de här ofvan relawrade förhållandena ingalunda voro främmanac för sockenborna. Måtte endast den sorglga tilldragelson öppna ögonen på dessa fanatiska varelser, som med en missförstådd resigiositet bepansra sina hjertan och tillochmed rån dem förjaga den ädlaste känslan på jorden, kärleken mellan föräldrar och barn. Attarpska målet. Tvenne decennier ha gått tillända sedan de hemska förgiftningshistorierna från egendomen Attarp cirkulerade. De ha så småningom trängts i bakgrunden af andra, liknande händelser, hvilka de förgångna åren, synnerligast de senast flydde, tyvärr i icke ringa mängd, haft att erbjuda. För minnet draga dock de Attarpska skräckscenerna liksom i en panorama förvi, då man hör nämnas något af de namn, som varit i denna mordhistoria inblandade. En af hufvudpersonerna i detta drama, den beryktade Sofia Ekvall, hvilken i 20 års tid varit intagen å Norrköpings straffäng ise för qvinnor, har i dessa dagar blifvit af K. M:t benådad och har hon efter sitt frigifvande erhållit tjenst i Norrköping. Utdelningen af understöd ät de nödlidande i Norrland. Såsom bidrag till beskrifningen om det sätt, hvarpå det ifrån Nödhjelpskomiten till utdelning bland de af missväxt mest lidande hitsända understöd inom