ett fördelaktigt intryck på mr Carruthers. Här apphörde George att läsa och såg frågande på Harriet. — Och han har aldrig infunnit sig å Poynings? frågade mrs Routh. — Aldrig, så vidt jag vet; i så fall skulle naturligtvis Ellen Brookes ha omtalat det för mig. Ni ser att detta bref varit för sent inlemnadt för att komma med första postbåten och att det kommit på samma gång som det senare in emnade. Min mor har ej sett någotdera, och de ha legat mer än sex veckor på Poynings. — Utan tvifvel är er kusin fortfarande i Paris. Alla amerikanare tycka om Paris. Han skulle ej göra sig brådtom med att lemna Paris, ifall han ej hade någon mera intressant bekantskap att göra i London än med en tant och en kusin och då han har så lång tid på sig som han behagar. — Jag skulle dela er öfvertygelse, mrs Bouth, om ej detta bref, som är skrifvet i Newyork den 3 April, upplyste om att min onkel haft nyheter från Arthur, hvilken blott skrifvit eu rad till honom från Lo don, innehållande: lår är jag; utförligare med nästa joustångbåt. Postångbåten medförde inga utförligare underrävielser och min onkel har till följd deraf skrifvit detta långe bref till min mor, hvari hav säger att han har en aning om att det ej står rätt till med Arthur, att han hyst en liflig önskan att komma till England och träffa henne, samt särskildt för att träffa mig — att han har tillräckligt med penningar och ledighet för att tillfredsställa derna önskan, att han skall vänta dermed ännu en månad för den händelse någon vidare underrättelse skulle komm: från Ar