nersborg den sorsta aåldelmngen al de 101 act ta oppträde häktade. Det var sex af de värsta orostiftarne. Hufvudmannen för hela tillställningen lär dock ha rymt. Kristina Nilsson som Ophelia. Det är med glädje vi finna att denna rubrik torde för någon tid bli stående i vår tidning, då icke någon dag går förbi utan att vi ur de utländska tidningarne kunna inregistrera ett nytt vittaesbörd om den utomordentliga framgång som m:ll Nilsson rönt i den nya operan af Ambroise Thomas. Så ytua musikrocen-enten i Journal des Dåbals, efter att ha gitvit en cexposå af operan, som för öfrigt i alla afseenden berömmes: Aftonens stora framgång har hvarken tillsallit de bländande dekorationerna, eller librettoförfattarue, eller kompositören. som skrifvit ett verk fullt af skönheter af första rangen, celler m:r Faure, som sjöng Hamlets roll som fulländad skådespelare och stor artist, eller m:me Gueymard. hvars talang unders:ödes af en ovanligt vacker och sympatetisk röst, eiler någon annan af de medspelande, eller offret, eler den brottslige eller ens Shukespearo sjell. Aftonsns stora framgång har tillfallit den blonda m:!l Nilssou, som nyligen på Thedtre Lyrique säkerligen icke an de den förbryllande, ojemförliga framgång som väntade henne på Stora operans scen. M:ll Nilsson bar bva;ken m:il Pattis underbara organ eller m:me Carvalhos rena stil; men hon besitter i sin talang en porntisk tjueningskrafr, ett naivt behag, som genomtränger en hvar, och verkliga orsaken till hennes frampång i Hamlet är att hon mor än någon annan artigt i Paris utgörrrealisationen af den typ som poeten skapat. Dot är icke m:ll Nilsson med Ophbelias drag, det är Ophelia med mell Nilssons, I Le Nord läses: Första representationen af Hawlet har satt inseglet på den framganz, stycket rönte redan vid generalrepetitionen. De tre första akterna blefvo gynnsamt mottagna, men utan framstående entusiaom Fjerde akten, med m:ll Nilsson i Ophelias vansinnigheisscen, utgjorde en triumf. M:.lI N. inropad tre gånger och öfverhöljd med blomsterbuketter, har med ens erhållit sitt naturalisationsbref a Stora Operan. Handklappningarne varade närapå en fjerdedels timme och sjelsva tera deltog i denna hyllving; den förtjusande sångerskan kommer att qvarstå som tyen för en lyrisk Ophelia; det år omöjligt at i utryck, i gestalt, anlete och spel bättre personifiera Sunkspenres väna hjeltinna. Faure visade sig som en förträfflig och energisk konsinär i framställningen af Hamlet. I Patrie heter det: M:ll Nilssons sköna solo — ty hela 4:de ak:en består uf en enda scen, upptagen af Ophelia, inom ramen af et: balett-divertissement, — hennes sköna solo, förklara vi, var af en obeskriflig effekt. Kompositören, hvars fantosi ända till denna punkt tyckes hafva varit bunden genom det Shakspeareska sorgespelets stränga inverkan, har här tagit sin fria, melodiska flygt. samt obunden och lekande ur sitt eget inre framtrollat den vackraste vals, fom någonsin blifvit skri ven för sång, Denna vals förändras, löjet förvandlas i snyftningar, och det stackars baruet. som af forsmänd kärlek blifvit vansinnigt, utandos sin elegiska suckan på det mest örandach till hjortt innerst trängande sätt. Aldrig har något bitall varit större, uppriktigare, enhälligare och mera förtjent, än det, hvarmed hela operasalongen balasade m:ll Nilssons debut på Operan. Scenen örvorholjd med blommor, och hennes lore likaledes, Det fanns buketter, i värde jemngoda med en juvel. Mill Nilssons ofantliga frwgång får komma 088 att glömma mr Faures, hvarSs talang e mt var i mänd att triumfera öfver ea så svår roll al en öfverallt så enformig kolorit, som den dystre Hamlet. Om samma sak y en pariserkorrevpondent till Köln. Z2eit.: Ophelias roll är som skapad för mill Nilsson. Jag tror ej alt man på ett mera gripande sätt kan sjunga vanvettsscenen. Denna konstnärinna som ej nog kan be ömmas, skall utan tvifvel mest bidraga till oporans framgång. Vådadöd. Då för kort tid sedan arrendatora at Fredsbergs prestgård i Westergötland, Johannes Olotsson, var stadd på ätervägen till sitt hem från Mariestad, inträffade