Ått denna hållning skulle kunna förklaras deraf, att Donauländerna räkna på en aktiv inblandning från Rysslands sida, anser bladet för en omöjlighet: men förklarar iikväl, att stormakterna måste i tid, för så vidt regeringarne i Belgrad och Bucharest gynna denna agitation, göra sitt inflytande gällande, för att hålla de revolutionära lidelserna i tygeln. Först i en framtid kunna dessa länder göra anspråk på att bli lösryckta från Turkiet, neml. då de lärt att styra sig sjelfva. Ur det politiska virrvarr, som nu råder, synes det sålunda framgå som en visshet, att Frankrike, England och Österrike äro fullt eniga i den orientaliska frågan och att denna enighet yttermera stärkts genom ministerskifttet i England. Stå de väldiga rustningar och den diplomatiska verksamhet, som nu pågå, i något slags samband dermed? Så berättas, och det synos vara fullt saktiskt, att den italienska regeringen gifvit befallning om förfärdigande eller uppköp af enorma massor (100 millioner) patroner. Regeringen skall nu äfven hafva desinitivt uppgifvit tanken på att skicka en afdelnmg af flottan till La Plata-floden och behåller således tillsvidare den utrustade eskadern i Medelhafvet. Antalet af de utrustade örlogsfartygen uppgår till 34. Det är lätt begripligt, att tvifvel nu uttalas om, huruvida regeringen verkligen på allvar tänkt på att skicka en flotta till Sydamerika, alldenstund dervarande förhållanden icke i någon väsentlig mån blifvit förändrade. En viss gemensamhet råder mellan sjörustningarne i Österrike och Frankrike. En högre fransk sjöofficer beger sig i dessa dagar till Wien och Triest, för att närvara vid försöken med en ny skeppsförbrännings-apparat, hvilken verkar genom elektrisk eld. En större österrikisk eskader uppgifves äfven skola löpa ut i Medelhafvet. Nästan hvarje post medför nya underrättelser om den ifver, hvarmed Frankrike påskyndar sina rustningar och isynnerhet nationalgardets organisation. I en korrespondens från Paris skritves bl. a.: ÖOm den nya militärlagen i alla dess bestämmelser bringas med kraft i verkställighet, så skall kejsar Napoleon om två, högst tre månader kunna förfoga öfver en million soldater. Han kan då vända sig till Europa o. s. v. I gevärsfabrikerna i Chatellerault, Mutzig och S:t Etienne råder den största brådska. 2,000 gevär förfärdigas om dagen eller c:a 14 till 15,000 i veckan. I Versailles växer med största hast antalet af de omändrade framladdningsgevåren, som skola begagnas af det mobila nationalgardet. Staten har dessutom ett upplag af 1, 400,000 par skor och 1,200,000 tschakåer. Alla dessa berättelser, utspridda vid sidan af fredsförsäkringarne, måste naturligtvis hålla sinnena i stor spänning, isynnerhet som samtidigt en synbar oro visar sig inom den diplomatiska verlden, såsom prins Napoleons resa; en i Konstantinopel inträffad ny ministerkris, i följd af hvilken Turkiets tvenne skickligaste och anseddaste statsmän, Fuad Pascha och Ali Pascha, skola afgå, utan att man kan se någon tydlig anledning dertill; ryktena om att den italienske diplomaten Visconti Venosta beger sig som gesandt till Wien och markis Pepoli till London o: s. v. Det är dock verkligen svårt att upptäcka något inre samband eller någon ledande tråd i denna skenbara diplomatiska rörelse. Hvad särskilt prins Napoleons resa beträffar, så anmärker Journal des Debats något spetsigt, efter att ha återgitvit en del gängse rykten derom: Sannolikt är i alla fall, att prisen icke skall ännu vara återkommen, då presslagen skall granskas af senaten, och att han icke skall vid detta tillfälle kunna hålla ett af dessa tal, som ibland upprört så stora stormar. Man skulle derför i Wien och Berlin kunna bespara sig några djerfva politiske gissningar och icke behöfva göra sig besvär med att hopsätta sådana diplomatiska romaner som de, hvilka vissa tidningar på andra sidan Rhen meddelat under några dagar. Det kan likväl hända, att hans resa ej blott är, såsom vår franska kollega uppgifver, en farce, hvari hänglåset spelar en roll. Skulle ministerkrisen i Konstantinopel stå i någon förbindelse med ett af Moskva Tidning offentliggjordt bref derifrån, enl. hvilket ett hemligt fördrag skulle vara nära att afslutas mellan Turkiet och vestmakterna, med stöd hvaraf Porten blottat sina gränser mot Grekland, för att i stället kasta trupperna mot Serbien? Vända vi våra blickar från vår egen verldsdel och 1i stället rikta dem mot landet på andra sidan om Atlanten, så finna vi äfven oro och spänning med en framtid, som bådar allt annat än lugn. Anklagelsen mot presidenten Johnson är också en i Amerikas historia oerhörd händelse, hvilken kan bli af de betänkligaste följder. Stämningen inom kongressen och i senaten har under sista vec